För några dagar sedan skrev Kulturpolitikbloggen om Justitieombudsmannens utlåtande angående att Stockholm stad förnekat Riksteatern att affischera sitt projekt Art of the streets på stadens kulturtavlor med hänvisning till sin klotterpolicy. Idag gjorde SVT:s regionala nyheter, ABC, ett inslag om JO:s utlåtande.
I inslaget intervjuades Grafittifrämjandets ordförande Shora Dehnavi Goldkuhl och Trafikborgarrådet i Stockholm stad, Ulla Hamilton. I inslaget menar Hamilton att hon inte "tror" att lagliga grafittiväggar är bra eftersom hon tror det innebär ökad skadegörelse. Det har nämligen "andra erfarenheter" visat på. Det är just så här som den kulturpolitik Alliansen för i Stockholm Stadshus ser ut. Den baserar sig i regel på "tror" och "andra erfarenheter". Just i detta fall är det extra allvarligt eftersom Kulturpolitikbloggen med emfas vill hävda att Hamilton ljuger.
För det första är det i sammanhanget irrelevant vad borgarrådet Hamilton tror eller inte tror. Den som själv bemödar sig att kolla fakta inser snart att det inte alls stämmer att lagliga grafittiväggar leder till ökad skadegörelse. Man ska vara ärlig och säga att motsatsen, att grafittiväggar leder till minskad skadegörelse, inte heller bevisats. Däremot är det fastslaget att skadegörelse och klotter inte ökar på grund av lagliga grafittiväggar. Således, inga "andra erfarenheter" pekar åt det håll Hamilton låter påskina.
Stockholm stads klotterpolicy är något mycket allvarligt. Kristdemokrater brukar ibland tala om politikens gränser. Här bör en sådan gräns definitivt dras. Politiker bör inte få bestämma vad som ska betraktas som konst och inte. Snarast bör politiker hålla ett armslängds avstånd till kulturutövarna. Klotterpolicyn i Stockholm håller inget avstånd, de håller ett strypgrepp, på em hel konstform.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar