Idag ägde den första debatten på Kulturhuset om kulturpolitik, #Kulturvalet2014, rum. Debatten inleddes med att America Vera Zavala frågade ut Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund om kulturpolitik.
Självklart inleddes med frågor om Hägglunds utspel för några år sedan om Verklighetens folk. Utspelet var tacksamt. Själv drog jag igång Overklighetens folk, en debattsida med skribenter som har hjärtat till vänster. Bland skribenterna fanns Mikael Wiehe, Bob Hansson och Lena Kallentoft för att nämna några.
Hägglund menade att han fortfarande att kulturarbetare ofta sätter sig över "vanligt folk". Men frågan blir då genast: Hur vanlig är du Hägglund? Göran värnar alltså verklighetens folk. Samtidigt nämner han opera som sin favoritupplevelse. Det behöver inte finnas något fel i det. Men opera är (tyvärr) en väldigt smal konstform. Den kommer få till del i liveform, den är storstadscentrerad, den är dyr.
I Kristdemokraternas politiska budskap poängteras ofta "politikens gränser". Politikens gränser går tydligen inte vid den tydliga avgränsning som finns i kulturpolitiska diskussioner, politiken ska ha armlängds avstånd till kulturen. Hade Hägglund och hans parti tagit politikens gränser på allvar hade man naturligtvis hejdat sina partikamrater i kommuner som Stockholm eller Sollentuna från att vara med och införa policys som förbjuder en hel konstform, graffiti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar