Annie Lööf har tidigare backat från en rad påståenden med motiveringen att hon ju ”är en pragmatisk politiker” (i mina öron heter det populist). Hon menade tidigare att man borde göra illegal nedladdning av musik på internet "legal för privat bruk". Detta föranledde att ett gäng från branschorganisationen för proffessionella låtskrivare, UNISON, att skriva ett brev till Lööf där de bland annat skriver:
"Tycker du, Annie Lööf, till exempel också att patent på uppfinningar och mediciner ska kunna spridas lika godtyckligt, utan ersättning till upphovsmännen?"
Att dessa musiker skriver brevet handlar om att detta är en fråga om försörjning som rubbas på grund av bristande respekt för upphovsrätten. Det problematiska ur upphovsrättsaspekten är att man inte lever av kärlek allena utan, hur konstigt det än låter, behöver pengar till mat och hyra även som kulturarbetare. Musiker lever ofta på STIM-pengar. Det finns 60.000 STIM-anslutna idag. Av dessa har cirka 250 stycken en årsinkomst på över 200.000 före skatt. Undertecknarna av det öppna brevet till Lööf, bland andra Eva Dahlgren, Christian Waltz, Ingela Pling Forsman och Linda Sundblad, undrar hur deras försörjning ska tryggas och det undrar jag också.
Lööf och hennes kompisars bristande respekt för att kulturarbetare ska kunna försörja sig på vad de gör är problematisk eftersom den ställer människor i ett relativt rättslöst läge, ett läge där samhället inte vill skydda dem och deras inkomster mot rofferi och stöld utan tycker att de gott kan klara sig eftersom de valt att faktiskt jobba med ”sin hobby”. Applicerades denna inställning på exempelvis läkare, som också tycker att deras yrke är meningsfullt och därför också kanske borde jobba gratis (?) skulle det bli ett himla liv.
