Det offentliga rummet är ett begrepp som ofta används för att beskriva gator, torg, parker, lekplatser och annat i lite svävande ordalag. Men vem har tillgång till det offentliga rummet? Jag skulle vilja påstå att det offentliga rummet är en myt.
Rent allmänt är det svårt att tala om det offentliga rummet. Det måste nämligen handla om ett livsrum där det råder fredlig samexistens och jämlikhet. En sådan miljö finns inte i Sverige idag. För mig utgörs tolkningen sv det offentliga rummet av ickekommersiella mötesplatser som ägs av människan snarare än marknaden. Det finns ingen som helst orsak att i Sverige idag tala om ett sådant utrymme, det finns inte, eller är åtminstone väldigt marginaliserat. Man skulle kunna peka ut offentliga skrymslen där människan snarare än marknaden dominerar livsrummet. Biblioteken är ett sådant exempel. Men med den utveckling vi ser idag med foundraising och sponsring är blir det svårare och svårare att hitta en ickekommersiell vrå även på biblioteken.
Som jag ser det är det en uppgift för en socialistisk och feministisk kulturpolitik att skapa offentliga rum, eller kanske till och med avkommersialisersde zoner. Platser där livsutrymmet inte kvävs av konsumtionshets och köphysteri. Platser för den fria tanken och det talade ordet.
Det är ingen vision eller något långsiktigt mål att skapa avkommersialisersde zoner och offentliga rum där det finns plats för liv och inspiration. Det är konkret politik som behövs. Men då måste det också finnas politiker som vågar prioritera människan framför marknaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar