Det första man skär ner på är kulturen. Det är en hårdsmält inställning som världens ekonomer gjort till lag. I England och Danmark har denna logik slagit hårt mot framförallt biblioteken.
I Danmark kommer nu nödsignaler från biblioteken. 66 procent av biblioteken har fått sänkta anslag. Tidigare har jag här på Kulturpolitikbloggen skrivit om den danska linjen vad gäller kulturpolitik, rindalismen. Kulturministern Uffe Elbaek lanserade Kulturens Marschallplan, en plan för hur kulturinstitutioner och kulturverksamheter skulle finansieras mer av näringslivet och privatpersoner. Kulturens Marschallplan är på många sätt indikator på övergången till ett finansieringssystem mer likt det engelska. Alltså från nedskärningar på biblioteksväsendet till biblioteksdöd på brittiskt manér.
Ibland måste man ställa sig frågan; när behövs oberoende information? Alltid blir naturligtvis svaret. Men kanske är det lite viktigare ändå i tider när man inte vet vem man kan känna förtroende för? I detta sken blir nedskärningar på bibliotek i kris,- och orostider än mer vanskligt. Danmark genomgår en hård period just nu. Regeringskris, halvfascistoid flykting,- och asylpolitik, islamofobi... När behöver danskarna bibliotek om inte nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar