Idag har över 150 kvinnliga musiker skrivit en artikel i Aftonbladet om problemet med hur kvinnor negligeras i historieskrivningen, även skrivningen av musikhistorien.
Det är en mycket bra artikel som sätter fokus på hur män en skriver männens historia. Detta är naturligtvis ett problem ur ett rent jämställdhetsperspektiv. Samtidigt är det en extremt stor brist.ur ett musikaliskt perspektiv. Ska man vara snäll kan man med fog påstå att vi saknar 30 procent av vår musikhistoria. Ska man däremot vara ärlig handlar det snarare om 50 procent av musikhistorien som gått förlorad eller förtigits.
Det är viktigt att i sammanhanget skylla den, eller snarare det, som skyllas bör. Skulden ligger hos en ignorant och aningslös kulturpolitik. En kulturpolitik som bedrivits under lång tid och olika regeringar. Det är en politik som drabbat andra kulturområden också. Inom målerikonsten, litteraturen, teatern, poesi, ja snart sagt alla kulturområden är vår historieskrivning gravt stympad.
Det går aldrig att göra en försummad historia fullständig, men det går att komplettera historieskildringen och göra den mer fullständig. Detta är ett ansvar som vilar på den svenska staten. En förhoppning är att initiativen runt om i landet till kvinnohistoriska museum skulle få det stöd de behöver för att börja komplettera historien. En gammal deprimerande sanning är att segrarna skriver historien. Det är också sant att förtryckarna ofta segrar. Låt oss rätta till den saken.
Det är män som hyllar män,höjer manliga konstnärer,artister,författare och andra män för nyskapande,garanter för kulturens framtida överlevnad. De patriarkala överordningen kan väl inte synas tydligare än inom kulturen.kvinnor som historiskt måste använda sig av manliga pseudonymer för att kunna bedriva sitt konstnärsskap.Att nu 2014 kvinnorna själva måste synliggöra sitt konstnärsskap sin plats inom det kulturella skapandet är en pinsam påminnelse,hur man skiljer på manligt och kvinnligt skapande.Det åligger kritiker recensenter och övriga tyckare att se det konstnärliga uttrycket för hur det berör betraktaren och inte se vem som signerat det som avgörande vilka aktade forum kritiken framförs i.Det skall inte behövas skilda forum för att bedömma kvaliteten för kvinnliga/manliga konstnärliga utryck i sitt skapande kall. Jämnställdheten måste även ges sin självklara plats inom kulturen som i det övriga samhället,men den vägen verkar onödigt lång.
SvaraRadera