lördag 22 februari 2014

Hon får inte bli kulturminister

Det är inte svårt att oroas över de nyligen inledda spekulationerna om vem som blir kulturminister efter valet i höst. Självklart vill Kulturpolitikbloggen se ett maktskifte och anser det högst angeläget med tanke på den förda kulturpolitiken. Men med tanke på ett visst namn som dykt upp i spekulationerna om kulturministerposten så har det aktualiserats extra mycket. Det namn som nämnts och som vore fullständigt ödesdigert för det svenska kulturlivet är Madeleine Sjöstedt.

Sjöstedt är en speciell person, speciellt utsatt. Jag har vid ett tillfälle deltagit i en debatt om Strindberg och kulturpolitiken. Vid det tillfället i föregicks debatten av en teaterföreställning där Madeleine Sjöstedts huvud dök upp på en projektorduk på ett i sammanhanget inte speciellt smickrande sätt. Nej, kulturarbetarna har inte alltid varit snälla mot Madeleine. Men ogillandet verkar å andra sidan ömsesidigt.

Som kulturborgarråd har Sjöstedt drivit en i högsta grad provocerande kulturpolitisk linje. Bland annat handlar det om stadens stöd till det fria kulturlivet. Teaternedläggningarna har varit många under den tid Sjöstedt haft makten över kulturen i Stockholm. Detta har bland annat lett till kampen för Fria Teaterns överlevnad i Högdalen, Teater Tribunalens ekonomi i centrala Stockholm och de finansiella problemen för de flesta teatrarna runt om i Stockholm. I en intervju i Svenska Dagbladet säger Benny Fredriksson att Peter Celsings vision om ett enat konsthus i Stockholm nu går i uppfyllelse, att en sammanslagning av de verksamheter som inryms i Kulturhuset inte varit möjlig utan Madeleine Sjöstedts stöd. Det har han nog rätt i. Det han inte verkar helt med på är vad som kommer riskera att hända med Kulturhusets ekonomi nu när verksamheten Kulturhuset och verksamheten Stockholm stadsteater blandas ihop. Risken är nämligen att vi kommer i ett läge där man skär ner kulturbudgeten i staden och då drabbas båda verksamheterna eftersom de nu betraktas som en enda verksamhet. Detta är en olycklig sammanslagning och inget annat. Madeleine Sjöstedt är också anklagad för att ta emot mutor.

 Vad det gäller är att Sjöstedt har haft ett osunt familjärt förhållande till nöjesjätten AEG. En rättegång väntar. Några Madeline inte har ett lika familjärt förhållande till är alltså det fria kulturlivet,. Hon har bland annat kallat dem för ett "särintresse" och sagt att de "prenumererar" på kulturstöd. Att detta är en något onyanserad bild verkar inte bekymra Sjöstedt det minsta. Något som däremot bekymrar henne är att hon har fått för sig att de fria grupperna har en inställning till kultur som hon inte delar. De måste därför till varje pris stoppas. Den enda som faktiskt vågat stå upp mot Madeleine Sjöstedt är kulturnämndens vice ordförande Ann-Mari Engel (V) som också för detta fått ett stort stöd bland Stockholms kulturarbetare. Som en parentes kan nämnas att Engel vid Vänsterpartiets valkonferens i Stockholm blev nedpetad på kommunlistan för Stockholm stad. Man kan undra om kamraterna förstår det ödesdigra i detta misstag.

Vart rättegången mot Madeleine Sjöstedt får vi se hur utfallet blir. Kulturpolitikbloggen tänker varken recensera domen eller åtalet. Däremot är vi säkra på en sak; om det finns en risk att Madeleine Sjöstedt blir vår nästa kulturminister om borgarna vinner valet är det en orsak framför andra att rösta rött i höst. Vi vill heller inte se en fortsatt pina med Madeleine Sjöstedt som kulturborgarråd i Stockholm och hoppas därför naturligtvis på maktskifte även i huvudstaden.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar