lördag 27 oktober 2012

Så borde TV-licensen reformeras

Jag har tidigare varit ute och farit på Newsmill och i annan media och kritiserat Public Service-utredningen och försvarat TV-licensen. Gammaldags och bakåtsträvande kan många säkert tänka. Men jag tror snarare tvärt om. Jag tror att en TV-licens är en absolut förutsättning för att vi ska ha en oberoende och fri radio- och TV som finansministern inte kan peta i och ta pengar från i sina budgetar. Yttrandefriheten och opartiskheten ska inte kunna vara en budgetpost under Anders Borgs penna och miniräknare. Visserligen handlar utredningens förslag om att Public Service ska ha ett eget konto i Riksgälden. Men under vilket departement är Rikgälden en förvaltningsmyndighet? Finansdepartementet. Det finns en liten men inte oviktig risk för politisk inblandning i public service.

Nu verkar det inte bli någon skattefinansiering, åtminstone inte ännu. Risken är att det blir där det var, med Radiotjänst och licensskolk. Det blir inte som jag befarade, att skolkarna skulle vinna. Men det är nästan värre om inget händer alls. TV-licensen är en viktig fråga som inte bör lämnas som den är.

Jag har två konkreta förslag på åtgärder som jag tycker skulle kunna reformera det nuvarande systemet som jag ju vill behålla. För det första bör TV-licensen göras progressiv. Problemet idag är att TV-licensen är ett orättvist system. Egentligen är det märkligt att borgarna inte nöjer sig med den som den är. Annie Lööf har ju exempelvis tidigare uttalat sig positivt om platt beskattning. Det är i praktiken vad TV-licensen är. Som finansieringsform är TV-licensen djupt orättvis. Den innebär i praktiken att en student och en Djursholmsdirre betalar lika mycket, i sig en absurditet. Det borde vara självklart att TV-licensen är progressiv och vara olika hög beroende på vad man har för årsinkomst.

Det andra förslaget från min sida är att avskaffa Radiotjänst. Det är uppenbart att Skatteverket skulle kunna få Radiotjänsts resurser och göra ett betydligt bättre jobb. I sin ambition att jaga skolkare har ju Radiotjänst uppenbarligen missat en ganska stor andel av svenska folket. Skatteverket har rutinen, infrastrukturen och kompetensen att driva in även TV-licensen. Hur ska vi få folk att inte skolka från TV-licensen? Morrötter? Nej, jag tycker inte det. Det handlar helt enkelt om att pengarna ska in, det lönar sig att sköta sig och vara ärlig och det straffar sig att missköta sig och vara oärlig. Det som Public Service-utredningen föreslog och som var ganska lömskt var att argumentationen för avskaffande av TV-licensen var att folk skolkade. Den skattesats man sedan föreslog innebar att vi licensskolkarnas uteblivna pengar ändå inte hade kommit in, skatteintäkten var en miljard kronor lägre än den borde ha varit.

Avslutningsvis vill jag förklara varför jag tycker att det är viktigt att vi har en fri och oberoende radio och TV. Det är väldigt enkelt. Kulturen, det stora brus vi rör oss i, är det som påverkar våra värderingar, hur vi tänker och agerar. När allt mer av detta brus tas över av kommersialism, folkfördumning, lättsmält ytlighet och lättsåld underhållning, då har vi en svagare grund. Grunden för att bygga ett rättvist och demokratiskt samhälle går ut på att vi bildar oss, TV och radio är en avgörande del av folkbildningen. Kommersiell TV och radio är inte nödvändigtvis dålig eller fördummande men den drivs av ett vinstintresse och vill sälja det lättköpta.

torsdag 18 oktober 2012

Fantastiskt framtidslöfte i Tomelilla

I den lilla kommunen Tomelilla tänker man stort i kulturpolitiken. Visionen från majoritetens sida är en avgiftsfri kulturskola från 2013. Jag tycker att den satsning kommunalrådet Torgny Larsson (s) och de övriga i den politiska majotiteten gör är fantastisk. Oppositionen menar att det inte finns någon framlagd finansiering ännu men att idén är fin. Över huvud taget är detta en fantastisk idé, Tomelilla drar sitt strå till stacken för att tillgängliggöra kulturutövande, kulturskapande och kulturkonsumtion för sina barn och unga. Som det ser ut i dagsläget är vänsterpartiet det enda parti som tar ansvar i denna fråga på riksplanet. På kongressen 2012 bifölls en motion som sade att (V) ska verka för en avgiftsfri kommunal musik- och kulturskola. I budgeten som presenterades nyligen finns en satsning på 200 miljoner kronor för att sänka maxtaxan i kulturskolan. Satsningen kan vara lite svår att hitta i budgeten eftersom den ligger under utgiftsområde 25 som rör kommunerna och inte under utgiftsområde 17, kultur, medier och trossamfund.

Det återstår att se om Tomelilla får ihop denna satsning ekonomiskt. Dock är en sak klar, detta är en lovvärd satsning som förhoppningsvis sätter en trend i riket som gör att kommunstyrelser runt om i vårt avlånga land förstår det orimliga i de ojämlika villkor vi har i Sverige för att tillgodogöra oss kultur.

onsdag 10 oktober 2012

Madeleine Sjöstedts virriga idéer om kulturskolan

Jag har tidigare för Vänsterpartigruppen i Stockholm Stadshus utrett situationen för kulturskolan i Stockholm, en ganska nedslående läsning. Rent krasst kan man beskriva verksamheten på följande vis:
Stockholm har en väldigt stor apparat för kulturskolan. Skandinaviens största. Lärarna är duktiga pedagoger och engagerade i sin yrkesutövning. Än så länge låter det ju bra. Problemet uppstår när vi kommer till elevunderlaget. Stockholm stad har 13 verksamheter runt om i staden, tidigare 14. De hopslagna verksamheterna är de i Tensta-Rinkeby-Kista-Spånga. Resultatet har blivit att endast 1 procent av barnen och ungdomarna i målgruppen för kulturskolans verksamhet i just detta område går i kulturskolan. Detta beror dels på höga avgifter men också på att kursutbudet inte förmår attrahera eleverna på det sätt som vore önskvärt. Detta har lett till rationaliseringar med delvis pedagogiska inslag, exempelvis ensembleundervisning. Huruvida dessa förändringar är bra eller inte är svårt att bedöma eftersom verksamheten bara fungerat på detta sätt i ett drygt år.

Idag hör jag på Kulturnyheterna i SR P1 att Madeleine Sjöstedt, folkpartistiskt kulturborgarråd i Stockholm vill dela kulturskolan i en musikskola och en verksamhet som ska inrymma resterande delar i den gamla kulturskolan, det vill säga teater, dans och bild och form. Tanken är att fler ska få tillgång till den kommunala musikskolan. Mitt spontana intryck är att detta är ett fundamentalt feltänk i kulturpolitiken från Sjöstedts och hennes hejdukars sida. Anledningarna är följande:
- Det finns egentligen ingenting som säger att en verksamhet delas i två blir mer effektiv. Personligen studerar jag ju organisationsteori och min erfarenhet är att det snarare riskerar bli tvärt om. Helt plötsligt ska man sära på två administrationer vilket riskerar att ge ett väldigt omfattande merarbete för personalen. Denna teori understryks också av Håkan Sandh, ordförande för Sveriges Musik- och kulturskoleråd (SMOK), som säger till Kulturnyheterna att: ”Jag kan inte se något skäl till att en effektivisering skulle hindras av att man har musik och teater inom samma organisation”.
- Jag tror att det finns en poäng för pedagogerna i kulturskolan med att vara fria att interagera med varandra på en lite större arbetsplats för att utbyta idéer över kulturområdena.
- Många kurser som ges på kulturskolan idag och som spänner över musik och ett annat kulturområde skulle bli svåra att skilja ut och sortera under musikskolan eller den nya verksamheten som ska inrymma resterande kulturområden. Är exempelvis musikal musik eller teater? Är musikteater musik eller teater?

Mitt intryck är att Madeleine Sjöstedt inte riktigt har koll på den verksamhet hon pratar om här. Det finns helt enkelt för få fördelar för att en organisationsdelning mellan kulturskolans musikdel och de övriga kulturområdena skulle vara en bra idé. Framförallt tror jag inte att den är lönsam för vare sig pedagoger, elever eller skattebetalare.

Om statyerna i Stockholm - Miljöpartisterna och var ute och cyklade

Nog för att jag visste att miljöpartister gillar det här med cyklar och cykling, det är ju miljövänligt och så vidare, men under allmänna motionstiden i riksdagen tycks riksdagsledamöterna Valter Mutt och Annika Lillesmet ha varit helt ute och cyklat och det med huvudet under armen och utan hjälm.

Ni får förlåta min raljanta inledning men ibland blir jag nästan besvärande trött på hur okunnighet är ett dominerande intryck av borgerlig kulturpolitik. För dit räknar jag miljöpartiet. Men det är en annan fråga. Vad Mutt och Lillesmet vill är att Stockholms kungastatyer, exempelvis Kalle Dussin i Kungsträdgården ska flyttas till en statykyrkogård. Detta motiverar de med att (mp) är ett pacifistiskt parti och därför inte vill ha ”krigiska” statyer i Stockholm. För min del är det så att jag får ont i magen, detta måste vara en av de minst genomtänkta motioner inom området kulturpolitik som någonsin lagts i riksdagen.

För det första så verkar Mutt och Lillesmet ha missat den ganska avgörande detaljen att dessa statyer är en del av vårt kulturarv, en del av vår historia, de har inte byggts idag av någon elak vapenkåt tokstolle med en atombomb under armen och framförallt inte för att göra miljöpartistiska riksdagsledamöter beklämda på något sätt. Jag håller helt med Herman Lindquist när denne säger till Aftonbladet att ”de borde hålla sig till miljön”. Detta är det mest absurda förslag jag varit med om under de år jag följt svensk kulturpolitik. Främst eftersom det tyder på en bristande förståelse för svenskt kulturarv men också för att det handlar om något så märkligt som att man föreslår att statyerna ska ersättas med ”pacifistiska” statyer.

När det gäller motivationen för varför man vill flytta på statyerna tycker jag att det hela blir än märkligare. Mutt och Lillesmet anger två huvudmotiv till sin motion:
1: Man vill inte ha krigiska statyer i Stockholm.
2: Kalle Dussin hyllas av nazister.
När det gäller den första punkten ställer jag mig väldigt tveksam till att det skulle vara ett miljöpartistiskt privilegium att från riksdagen bedriva estetisk censur i Stockholms stad. Det är kanske lite hårddraget med det är precis vad motionen föreslår. Ut med de gamla statyerna som avbildar fel saker och in med nya statyer som avbildar rätt saker.

När det gäller det andra så vet jag att (mp) gillar att posera som flyktingvänner och liknande samtidigt som man absurt nog gör upp med Tobias Billström om svensk flyktingpolitik, det i sig är en motsägelse men det ska jag inte gå vidare in på här eftersom denna blogg inte handlar om de frågorna. Dock tycker jag att det finns en ganska märklig idé i detta med att ta bort något som på sätt och vis vanhelgas av unga skinnskallar och andra perverterade idioter istället för att ta det tillbaka. Nästa år hoppas jag att Mutt och Lillesmet löper linan ut och motionerar om att helt enkelt ge bort den svenska flaggan och all rätt att använda densamma till Sverigedemokraterna. Ett sådant agerande vore också mer konsekvent om man tycker att det är smidigare att ta bort saker som kidnappas av extremhögern istället för att ta fighten och ta det tillbaka.

onsdag 3 oktober 2012

Pride måste visa Ecce Homo

Serbiska nationalister och katoliker hotar stoppa årets Prideparad i Belgrad om inte den svenske konstnären Yvonne Olsson Wallins utställning Ecce Homo stoppas. Man har bland annat sökt stöd för uppfattningen hos premiärministern. Det intressanta i sammanhanget är egentligen helt enkelt det faktum att vi hela tiden glömmer att se händelseutvecklingen i Serbien i perspektiv av västvärldens syn på de Lars Vilks rondellhundar.

När en konstnär använder konst till det som jag personligen ser som konstens högsta syfte, att skapa debatt, så är detta alltid och oavsett ämnesvalet någonting positivt. De reaktioner som konsten ibland frambringar kan inte läggas konstnären till last utan bör endast ses som resultatet av stämningar av exempelvis intolerans eller inskränkthet hos betraktaren. Att genom konsten provocera är effektivt och något som i grunden kan vara fröet till en konstruktiv och intressant debatt om i detta fall religion.

Debatten bör alltså enligt mig också ses ur perspektivet av Lars Vilks rondellhundar och Jyllandspostens publicering av karikatyrerna av profeten Muhammed. Jag tycker det finns en märklig dubbelmoral i det faktum att media i så hårda ordalag kritiserade förbannade och kränkta. Nu är det inte några diffust definierade långskägg i grottor i Afghanistan som blir kränkta utan ”vanliga hyggliga européer” och då handlar det inte längre om religionens fel och brister.

När en konstnär som Olsson Wallin skapar denna typ av verk måste det också ses som en inlaga i samhällsdebatten och därmed som något som omfattas av yttrandefriheten. Personligen har jag varit aktiv och jobbat på Pride i Stockholm i flera år och min uppfattning är att om utställningen Ecce Homo stoppas går det emot allt som Pride står för, yttrandefrihet, tollerens och frihet.

Ikväll klockan 18 vet vi om premiärministern och Pride i Serbien har gett efter för intoleransen.