Det har varit lite olika rapportering kring public service den senaste veckan. Mycket fokus har legat på diskussionen om opartiskhet med anledning av hur Soran Ismail behandlats i Sveriges Radio. Två nyheter har kommit lite mer i skym undan, saker som kanske egentligen är minst lika intressanta.
För det första har beslut nu fattats om att SVT ska satsa på mer lokal nybetsbevakning. Detta innebär bland annat att det regionala nyhetsprogrammet ABC delas upp i tre olika nyhetsprogram som sänds regionalt. De tre delarna är en som bevakar Södertälje, en som bevakar Uppsala och en som bevakar Stockholm. Det är naturligtvis positivt eftersom mer lokal bevakning stärker kunskapen om vad som händer i ens närmiljö, ökad kunskap och ökat engagemang är bra för demokratin. Kanske innebär det också att vi kommer att se reportrar med mer initierade kunskaper om det område de bevakar.
Kritiken mot den mer lokala nyhetsbevakningen är främst att den inte bara är en satsning på lokala nyheter utan också en nedskärning. Enligt Journalistförbundet kommer exempelvis redaktionen på Nordnytt att få personalnedskärningar med 20 procent. Framtiden får utvisa hur SVT:s omprioritering kommer att falla ut.
Nästa nyhet är de villkor som undertextarna har när de jobbar för public service-bolagen. En larmrapport om arbetsförhållandena har nu släppts. Rapporten är framtagen av Merietextarna, fackföreningen inom Journalistförbundet som organiserar de som jobbar med att översätta och skriva undertextarna till textade tv-program.
En bov i dramat enligt den rapport Medietextarna har tagit fram är företaget Broadcast Text. De levererar 25 % av all undertext till SVT och 100 % av all text som används i UR:s program. Enligt förbundet får undertextarna, som ofta är frilansare genom Broadcast Text, drygt 12.000 kronor per månad före skatt. Detta är ett löneläge som är väldigt lågt och där fackföreningen Medietextarna menar att man måste jobba betydligt mer än heltid för att komma upp i en skälig lön. I våra grannländer har public service-företagen valt andra vägar. I Danmark fick Broadcast Text nobben för att de lade sig så misstänkt billigt i pris. I Norge sköter public service-företaget NRK all textning själv. I Finland låter YLE olika företag sköta text ingen men högst upp till 11 % av utbudet.
Med kulturpolitik-glasögonen på måste man konstatera att public service i Sverige måste ta ansvar för att det betalas vettiga löner till alla som jobbar under (inte nödvändigtvis i) public serviceföretag. Det allra bästa vore naturligtvis att ha en ambition som siktar mot den norska modellen och sköta all undertextning av program inom SVT och UR själv. Men den finska modellen kan såklart vara gångbar under en övergångsperiod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar