Om företagens makt över språkutvecklingen och en liten ordlista

Google har genom ett juridiskt ombud tvingat Språkrådet att stryka ordet ”ogooglebar” ur listan över årets nya ord. Motiveringen är att företaget genom att skydda sitt varumärke anser att ordet googla bara ska definieras som att använda söktjänsten Google.

Jag tycker mig i denna nyhet spåra en obehaglig utveckling som kräver en markering med utgångspunkt i en självständig svensk kulturpolitik och språkpolitik. Ett företags varumärkesskydd kan omöjligt motivera inskränkningar av utvecklingen av det svenska språket.

Vi bör uppfatta detta som att företag har rätten att inskränka språkutvecklingen för att skydda sitt varumärke. Vad vi bör förstå är att om ordet inte varit "ogooglebar" utan "toppgooglad" eller liknande så hade det varit en helt annan ton i skällan. Att det är frågan om i vilken utsträckning ordet är positivt eller negativt laddat borde för de flesta inte komma som något förvånande.

Jag ser inget problem med att vi i fortsättningen väver in fler negativt laddade ord med koppling till företag i vårt svenska vokabulär. Nedan återfinns en kortare lista med exempel och ordförklaringar.

Caremad – vanvårdad

Skandiade – lurade på pengar

Elkåabead (LKAB:ad) – bortsprängd

Bonnierade – köpte upp konkurrent

Comviqerad – utan mobiltäckning

Strixad – lurad att slösa tid på skit-TV

Skrivuppdrag för kuriren.nu

Som läsare på Kulturpolitikbloggen kanske uppmärksammat så är jag inte bara aktiv inom debatten om kulturpolitik i Sverige och hur den är och borde vara utformad. Jag skriver också ganska mycket om öl. Mitt intresse för öl är stort och jag skriver siten Allt Om Öl tillsammans med Pelle Stridh. Nu har jag fått ett utökat skrivuppdrag på ämnet öl. Den 1 april debuterar jag som bloggare på kuriren.nu, Norrbottens-Kurirens nättidning. Där kommer jag från den 1-7/4 att vara Veckans bloggare. Därefter kommer jag att fortsätta att skriva om öl på kuriren.nu i åtminstone 3 månader, sedan får vi se om samarbetet fortsätter eller avslutas. Kul blir det hur som helst så om du inte bara är intresserad av kulturpolitik utan av öl- och dryckeskultur så föreslår jag att du tar en titt dels på Allt Om Öl och dels på kuriren.nu efter den 1/7.

Vänstern och licensen

Jag blev förvånad, besviken och irriterad när jag fick se Lars Ohly gå ut i SVT och berätta att han vill anskaffa avgiftsfinansieringen av public service. Eftersom Lasse är kulturpolitisk talesperson för Vänsterpartiet tolkades detta omedelbart som vänsterns nya linje. I media var det ett faktum, vänstern hade svängt i frågan om TV-licensen.

För mig är det helt obegripligt hur man som talesperson på ett visst politikområde kan gå ut och uttala en ståndpunkt som uttryckligt bryter mot partiets program. Den vänsterpartistiska kulturpolitiken slås fast i det kulturpolitiska programmet Kulturkompassen som antogs av partistyrelsen 2009 och hittills aldrig ändrats. I detta program står uttryckligen:
”Radio och TV når ut i hela landet och många är de som fått djupa och bestående kulturupplevelser via dessa kanaler. Vill vi slå vakt om den fria konsten måste vi också slå vakt om en oberoende och självständig och där med avgiftsfinansierad radio och TV”. Formuleringen i det av partistyrelsen antagna programmet är således ett uttryckligt försvar för avgiftsfinansieringen.

När man agerar på det sätt Lasse gjort i detta fall frångår man interndemokratiska principer. Detta är aldrig bra. Om en diskussion behöver initieras i frågan är den välkommen men en omprövning av partiets politik bör inte komma helt utan diskussion inom partiet och dess olika kulturpolitiska nätverk och grupper. Den politik som framläggs i media utan att vara prövad representerar inte partiet, låt det stå klart. Detta är en stor och ideologiskt förankrad fråga. Oavsett Lasses stora förtjänster i övrigt gällande området kulturpolitik så är detta agerande osnyggt och värt att uppmärksammas.

Och så var det detta med TV-licensen, igen

Idag har frågan om TV-licensens utformning ännu en gång aktualiserats. Frågan denna gång är hur man ska utforma ett nytt system som tar hänsyn till att SVT:s utbud går att få tillgång till genom både mobiltelefonen och surfplattan.

Här på Kulturpolitikbloggen har jag tidigare förespråkat ett system där Radiotjänst avskaffas och dess uppdrag läggs på Skatteverket. Jag har också förespråkat en progressiv utformning av TV-licensen där den varierar beroende på inkomst. Idag är TV-licensen samma oberoende av inkomst vilket gör den till en betydligt större del av min skrala studentekonomi än av en höginkomsttagares.

När det gäller frågan om hur licenssystemet ska omformas för att passa dagens teknik så finns det enligt mitt sätt att se på saken egentligen bara en lösning. Avgiften måste bli teknikneutral. Om tekniken idag gör att man kan se tv-programmen på många olika sätt så måste regeln vara en avgift per hushåll, oavsett hur många apparater i hushållet som kan ta in tv-sändingar. Om licensen också görs progressiv i samband med detta kommer public services finansiering att vara en trygg kaka även framöver.

Regeringens taffliga försök att enväldigt få styra författarnas inkomster från bokutlåning

Författarförbundet tar nu strid mot regeringens nya linje i fråga om låneersättning för författare till litteratur som lånas på biblioteket. Detta är en fråga som för författarna och skribenterna är väldigt central eftersom den på ett så påtagligt sätt handlar om hur samhället värderar deras arbete. I dagsläget får författarna och upphovsrättsägarna 1,37 kronor per lån av deras böcker på biblioteket. Det kan låta som en ganska låg ersättning men det fungerar enligt logiken ”många bäckar små”.

Nu vill kulturministern istället ha ett nytt och öppet ersättningssystem.

”Jag tycker vi ska ha ett öppet bidragssystem, istället för ersättningar som görs upp i slutna förhandlingsrum. Därför har regeringen bett litteraturutredningen se över den nuvarande förhandlingsordningen”, säger kulturministern. Det intressanta i detta uttalande är att det utan tvekan går att tolka som ett hot mot det författarnas inflytande på hur ersättningsnivån ser ut. Detta eftersom en bidragsnivå inte är en förhandlingsjusterbar ersättning till skillnad från det system som finns idag.

Det finns ett uppenbart problem med dagens ersättningssystem för författarna och det är den kostnad det åsamkar biblioteken som lånar ut böckerna som författarna får sina bidrag för. Det innebär en ständig utgift för biblioteket som tär på deras budget. Den vettigaste lösningen vore om bibliotekarierna och författarna gick ihop och krävde ökade kommunala anslag till biblioteken för att kunna svara mot författarnas ersättningsnivå utan att skära hål i folkbibliotekens butgetar.

För min del anser jag att detta enbart visar en enda sak, nämligen att skattesänkningar inte är en reform som gynnar ett levande kulturliv och en god kulturpolitik. Istället är skattesänkningar en björntjänst. I detta fall missgynnas författarna, biblioteken och låntagarna. Vilka finns det kvar som gynnas?

Jag ber om ursäkt

Kulturpolitikbloggen är Sveriges enda socialistiska och feministiska blogg som endast inriktar sig på kulturpolitik. Enligt mig så förpliktigar det till aktivt arbete och kontinuerliga kommentarer av den förda kulturpolitiken. I december tog jag över som tillförordnad ordförande för Unga Republikaner, ett fristående republikanskt ungdomsförbund närstående Republikanska Föreningen. Detta och mina andra uppdrag och intressen som ölskribent, lokalpolitiker, studerande och skribent har tagit överhanden den senaste tiden. Förhoppningsvis ska det komma till en skärpning. Jag hoppas åtminstone att det ska gå att få igång ett mer aktivt skrivande på Kulturpolitikbloggen igen. Håll utkik!

Med vänlig hälsning
/Jonas Lundgren, Kulturpolitikbloggen