Problemet är inte nytt på något sätt. Det handlar om att kulturarbetare får en för låg utkomst av sin verksamhet för att den ska gå att leva på. Det handlar om att personer med talang och utbildningar på kulturområdet ska slösa bort sin kunskap och kreativitet genom tröttande dubbelarbete. Ofta sker dubbelarbetet inom personalintensiva verksamheter med låga löner som hemtjänst och liknande. Låt oss vara ärliga med att detta är resursslöseri. Problemet skulle kunna avhjälpas med en aktiv och målmedveten kulturpolitik som ser till att kulturarbetare får koncentrera sig på att arbeta med kultur och människor i andra sektorer får arbeta med sina specialområden.
2013 kom IAF med kritik där man menade att arbetslösa kulturarbetare inte söker jobb inom andra sektorer, en missuppfattning som gått från småaktigt skitsnack till vedertagen sanning trots att den inte i någon nämnvärd utsträckning överensstämmer med sanningen. Arbetsförmedlingen Kultur Media kunde också meddela IAF att de inskrivna kulturarbetarna 2007 jobbade inom 183 andra yrkesområden, 2009 var siffran 246 stycken.
Problemet som finns för många kulturarbetare är detsamma som jag själv upplevt på nära håll vad gäller fritidspolitiker. Det finns helt enkelt så pass dumma regler för a-kassan att man inte kan vara arbetslös och fritidspolitiker eftersom det arvode man uppbär som förtroendevald räknas som en regelbunden inkomst och därmed förlorar den arbetslöse fritidspolitikern sin rätt att uppbära a-kassa. Detta tvingade en bekant till mig att lämna sitt uppdrag som ersättare i kommunfullmäktige i en kranskommun till Stockholm. Ett liknande problem finns för kulturarbetare. Små tillfälliga eller regelbundna inkomster kan riskera rätten till a-kassa. Detta kan egentligen bara kallas för ett yrkesförbud. Ett yrkesförbud är det också på sätt och vis eftersom kulturarbetare tvingas söka jobb inom andra branscher vilket gör att de inte har tid, ork eller inspiration att ägna sig åt sin egentliga profession. Situationen är upprörande.
Ett sött atlasen situationen något så när, åtminstone för bildkonstnärer, skulle kunna vara införandes av de av KRO/KIF drivna förslaget på medverkans- och utställningsersättning (MU-avtal). Avtalen sjösattes 2009 och är sedan dess norm för hela konstbranschen. MU-avtalen innebär helt enkelt att konstnärer som medverkar i en utställning med eget eller del av ett verk ska ha möjlighet att få ekonomisk ersättning. Detta skulle (bland annat) förhindra gratismarkera bland kulturarbetare verksamma inom bildkonstsfären. Implementeringsarbetet för MU-avtalen pågår fortfarande och arbetet riktar sig mot statliga och regionala kulturinstitutioner och konsthallar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar