Systemfelet Kulturbryggan blir permanent

Det är egentligen inte Kulturbryggan i sig det är fel på. Det är det uppdrag som Kulturbryggan fått av regeringen. Uppdraget är "delfinansiering" av kultur. Detta är ytterligare en konkretisering av den borgerliga kulturpolitik som bedrivits sedan 2006. En kulturpolitik som enligt vissa inte ens finns men som vi som är intresserade av detta politikområde dagligen stöter på.

När det gäller Kulturbryggan fattade regeringen igår (2014-20-02) beslut om att myndigheten skulle införlivas i Konstrådet och därmed permanentas. Uppdraget består. Delfinansieringen är dock ett politiskt problem eftersom den bygger på den vision den borgerliga regeringen har av en framtida kulturpolitisk riktning som frikopplar staten från sitt ansvar för kulturfinansiering. Ersättaren för staten är såklart att man hoppas att näringsliv och mecenater ska gå in med privat kapital..

Problemet med marknadsekonomiska principer för kulturlivet är att vi hamnar i en situation där marknadens logik verkar åt båda hållen. Det vill säga att det kanske finns förutsättningar när ekonomin går bra men när ekonomin går dåligt drabbar det också i hög utsträckning kulturlivet. Detta år något jag studerat i min ännu så länge oavslutade kandidatuppsats i företagsekonomi. Trenden är att ta in mer privat kapital såväl i det fria kulturlivet som på kulturinstitutionerna. Detta sker i form av sponsring och fundraising. Samtidigt finns det inga tydliga tecken på att privatpersoner och företag (utöver de i Sverige väldigt fåtaliga konstmecenaterna) i någon högre eller tillräcklig utsträckning skulle vara beredd att finansiera kulturverksamheter.

Ett klassiskt exempel på hur det har sett ut när kulturverksamheter försökt ragga sponsorer var bör Teater Tribunalen sökte privat kapital för att sätta upp Axel Frisches och Axel Breidahls pjäs Ebberöds bank. Teatern tillsatte en halvtidstjänst för att söka sponsorer till projektet. Resultatet? En sponsor och pjäsen  blev en förlustaffär för Teater Tribunalen.

Kulturbryggan arbetar alltså med delfinansiering av kulturprojekt. Detta innebär att för att få stöd från  Kulturbryggan måste man visa upp att privata finansiärer finns. Att ställa privat kapital som villkor för samhälleliga bidrag är väldigt missvisande och det är framförallt felaktigt. Ett kulturprojekt kan naturligtvis vara angeläget trots att privat kapital inte står bakom projektet. Statens ansvar ska alltså delas med näringslivet. All tillgänglig kunskap på området tyder på ett ytterst sparsamt intresse hos näringslivet för finansiering av kulturverksamheter.