Jag är nästan säker på att arbetsmarknadsminister Hillevi Engström låg i badet när hon kom på det: Heureka; de där arbetslösa satarna kan man ju låta ta hand om kulturhelsiket, så blir Liljis glad också (Liljis är säkerligen Hillevi Engströms smeknamn på kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth).
I höstbudgeten avsätts 800 miljoner kronor för att lösa ge människor som befinner sig i det s.k. utanförskapet. Det dessa människor förväntas göra är att ”vårda kulturarvet”. Är detta ett smart sätt att lösa arbetslösheten? Nja, när sossarna fick kritik av regeringen för sin arbetsmarknadspolitik 2006 inför valet menade borgarna att sossarna gömde människor i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och program. Detta är ju faktiskt precis vad borgarna själva nu gör.
Jag tycker väldigt bra om Hillevi Engströms uttalande för SVT:s Rapport:
-Det här är en brygga in till arbetsmarknaden med meningsfullt arbete, säger arbetsmarknadsminister Hillevi Engström till Dagens Nyheter.
Två möjliga tolkningar finns av detta uttalande:
1: (mest troligt) att Engström menar att denna arbetsmarknadspolitiska åtgärd är en meningsfull sysselsättning och en brygga till arbetslivet.
2: (mest roligt) att Engström menar att detta är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som inte är speciellt meningsfull men en brygga till arbetslivet.
Den senare tolkningen är inte så dum som den kan låta sett i ljuset av Alliansregeringens kulturpolitik hittills där Lena Adelsohn Liljeroth fick mig och många andra att gå i taket när hon krävde att fler kulturarbetare och kulturstuerande skulle ta gratisvikariat för att få nödvändig erfarenhet.
Men är det inte bra att slå två flugor i en smäll? Att både ge människor en sysselsättning och rusta upp kulturarvet? Nja, det skulle man kanske kunna tycka men det är betydligt mer komplext än vad regeringen vill framställa det som.
Kulturarvsbevarande är en profession. Det är alltså inget som vem som helst kan syssla med, vilket faktiskt är problematiken i regeringens satsning, och inte att det skulle vara fel att människor som befinner sig i utanförskap får en meningsfull sysselsättning. Detta är säkerligen ett av få områden där jag och sverigedemokrater, om de för en gångs skulle skulle få för sig att agera rationellt, kan komma överens. Att bevara vårt kulturarv är väldigt bra och det är därför lovvärt att regeringen vill se till att detta görs. Problemet är att detta inte är någon lösning. Vad vi behöver är människor som kan detta. Därför är det problematiskt när människor med skiftande utbildning och erfarenhet ska arbeta med den här typen av verksamhet. Visserligen finns det ju underhållsarbete som alla klarar av men jag får för mig att intentionen inte är att den här arbetsmarknadspolitiska åtgärden ska rendera i att våra befintliga kulturarv får väldigt många vaktmästare.
En annan problematik i regeringens förslag är att man lastar över arbetsbördan på Riksantikvarieämbetet. RAÄ är en förvaltningsmyndighet som innefattar kulturminnesvård. Det är faktiskt så att Engströms förslag inte landar under hennes eget departement utan på hennes kollegas departement, Kulturdepartementet, alltså på kulturministerns bord. Det är märkligt att en arbetsmarknadspolitisk åtgärd förpassas till Kulturdepartmentet istället för, som brukligt, på Arbetsmarknadsdepartementet.
Att just kultursektorn är en gratisarbetarbransch är inget nytt. Regeringen har länge haft intentionen att människor som arbetar med kultur ska ”klippa sig och skaffa sig ett jobb eller i alla fall en sponsor”. Därför tog man bort den statliga inkomstgarantin för kulturarbetare, därför är inställningen till fildelning skev och därför ville Lena Adelsohn Liljeroth att studenter ska arbeta gratis inom kulturverksamheter, något som Victor Lisinski, dåvarande ordförande för studentkåren på musikhögskolan, dömde ut totalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar