KU:s kritik går ut på att man anser att det finns en risk att regeringens beslut skulle försvaga public service utbud till förmån för marknadsandelar för den kommersiella televisionen. För det första bör sägas att KU har en klar poäng i sin kritik av kulturministern eftersom regeringens beslut kan vara svårt att förena med yttrandefrihetsgrundlagen. Men egentligen finns det ingen anledning till att säga att problematiken skulle ligga endast i yttrandefrihetsgrundlagens paragrafer, även om det kan sägas vara pudelns kärna. En annan problematik i sammanhanget måste ses som den uppenbara statliga förhandscensuren av utbudet från SVT, UR och SR.
Förhandsgranskningen av public serviceföretagens nya tjänster gör nämligen att man stryper den konkurrenskraft som från början är densamma som lovprisas av den nuvarande regeringen på ett sätt som närmast kan ses som absurt, de kommersiella bolagen får konkurrera medan de skattefinansierade ska göra tvärt om och dra sig tillbaka till förmån för denna ofria typ av fri marknad.
En annan aspekt av det hela ligger i huruvida man vill eller inte vill ha en statligt kontrollerad public service. Personligen är min övertygelse att public service behövs och den måste vara fri och oberoende, detta är anledningen till skattefinansieringen av verksamheten. Däremot gäller detta oberoende inte bara från marknadskrafterna utan också från statlig kontroll. Det är i praktiken en omöjlig ekvation som har lett till KU:s kritik av kulturministern, nämligen följande:
Public serviceföretagen skall
- Vara oberoende av staten
- Vara fri från kommersiella intressen
- Konkurrera på samma villkor som de kommersiella företagen om marknadsandelar
- Får inte konkurrera utan ska dra sig tillbaka till förmån för de kommersiella alternativen
I rättvisans namn bör också sägas att anledningen till det fattade beslutet är ett EU-direktiv och inte ett självständigt förslag från Alliansregeringen, huruvida detta gör saken mindre allvarlig kan man diskutera, kulturministern implementerar ju bara en förändring som Sverige och alla andra medlemsländer blivit ålagd. Å andra sidan har Sveriges röst i EU-parlamentet för att förhindra denna bisarra bakbindning av public serviceföretagen aldrig varit speciellt högljudd.
I Storbritannien är denna förändring genomförd. Problemet där har varit att BBC varit tvungna att dra tillbaka flera av sina storsatsningar eftersom dessa bedöms kunna konkurrera otillbörligt med de kommersiella bolagen. BBC ska med andra ord ge bort marknadsandelar till de kommersiella bolagen som de ska konkurrera med om tittarsiffrorna, en situation som kan jämföras med att spela fotboll i situationen 5 spelare på ena laget mot 20 på det andra varav det första och antalsmässigt minsta laget är förbjudna att ha målvakt i sitt mål.
Den glidning vi de senaste åren kunnat se på detta område är markant, man går mot allt tydligare och detaljerade direktiv för public serviceföretagens verksamhet, en tendens som bör kunna ses som problematisk i relation till yttrandefrihetsgrundlagen eftersom den i praktiken snärjer medias självständighet gentemot staten.
Vi kan också se detta ur ett större perspektiv. Tidigare under denna regerings styre har man också försökt se till att snäva till begreppen och på så vis skära i yttrandefriheten. Det inte är första gången kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth försöker tafsa på yttrandefriheten för media. Tidigare har man bland annat gjort en översyn av presstödet för att få bort tidningar som har en för snäv inriktning, bland annat Nationell Idag, nationaldemokraternas tidning, och Arbetaren som är en syndikalistisk publikation.
Tidigare än så har samma kulturminister bestämt sig för att snäva till begreppet "kulturtidskrift" till att bara gälla de tidningar som endast skriver om kultur i olika hänseenden. Detta gjorde situationen kritisk exempelvis för Pockettidningen R och den antirasistiska tidskriften Mana som förlorade sina respektive utgivningsstöd i samband med denna reform.
Svårigheten i balansen mellan å ena sidan statligt kontrollerad media och å andra sidan en i grunden fri marknadsstyrning av media är svår. Det är svårt att hitta ett vettigt mellanting utan att den ena eller den andra sidan drabbas. Public service ballanserar just i denna gråzon, nu är saken den att pubic serviceballansen håller på att välta över till att i praktiken gälla statlig censur och då måste vi akta oss väldigt noga. För vi vill inte ha det som i Sovjet, Kina eller Nazityskland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar