Kungliga biblioteket tycker att man får för lite statliga pengar för att fullgöra sitt uppdrag. Detta är gissningsvis helt sant med tanke på att KB:s ansvarsbörda är enorm. Nu vill man råda bot på penningbristen genom att se till att få in privatpersoner som finansiärer av bibliotekets verksamhet efter brittisk modell hos Kungliga bibliotekets motsvarighet i England, British Library.
Företagssponsring av kultur och av samhälleliga nyttigheter är en trend i svenskt kulturliv just nu, igångsatt av staten. Sponsring av kultur är något som kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth länge lobbat för och nu får hon kanske sitt lysande exempel i form av Kungliga biblioteket. Däremot är frågan om det faktiskt är så att det är kulturinstitutionerna själva som vill ha företagssponsring, detta tenderar ju faktiskt att ta värdefulla resurser från det huvudsakliga uppdraget?
Snarare är det nog så att regeringen för en ekonomisk politik som motiverar kulturpolitiken. Man har utgångspunkten att kultur ska finansieras i så stor utsträckning som möjligt av privatpersoner och företag genom sponsring. Därför skär man ner anslagen till kulturinstitutioner för att tvinga dem att genomföra den önskade politiken. Helt plötsligt har vi då en situation där det ser ut som att detta är något som kulturinstitutionerna själva tagit initiativ till och tycker är väldigt bra.
Idag talas det mycket om bidragsberoende. Problemet med kulturpolitiken som förs idag är att den gör viktiga kulturinstitutioner sponsringsberoende, alltså beroende av en annan typ av bidrag men som då kommer från privatpersoner och företag istället för från skattesedeln. Extremfallet har vi i KB:s uttalade förebild, British Library, som till och med har en speciell avdelning på biblioteket för så kallad "fundraising" där man jobbar med att söka bidrag från privatpersoner och företag för sin verksamhet.
KB har nu tagit initiativ till vad man kallar en "givarkonferens" dit ett 30-tal rika svenska bjudits in för att man vill försöka få dem att skänka pengar till bibliotekets mest angelägna projekt. Det allvarliga i detta är egentligen inte själva sponsringen som sådan, även om jag personligen tycker att även den är problematisk, utan det allvarliga är att detta alltså handlar om en institution som har hand om vår gemensamma egendom i form av vår historia och våra historiska dokument. Detta är något vi gemensamt har behov av och glädje och intresse av och som därför bör finansieras av oss tillsammans. Bibliotek är kunskapsspridare och förmedlar information.
Detta gör det extra allvarligt om vissa personer eller företag skulle ges större tillgång till denna information än någon annan eller om vissa personer eller företag har den finansiella makten över vår gemensamma historia. Speciellt om bidragen rör sig om engångsbelopp är det problematiskt eftersom en solid finansiering är nyckeln till att kunna ha en kontinuitet i det viktiga arbete som Kungliga biblioteket och andra bibliotek runt om i landet bedriver. Biblioteken är samhällsnyttiga institutioner som det är farligt att experimentera med. Vår historia är allt för viktig för att slösas bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar