Nu är jag trött på politiker! - Kultur som nytta, nöje eller på recept?

Jag blir så less av att lyssna på politiker. Kul sagt va? Som politiskt aktiv, kulturpolitisk debattör, förbundsstyrelseledamot i diverse förbund och organisationer och så vidare, det kom ju från rätt käft? Men just när det gäller kultur så är jag det, väldigt trött.

Det mest tröttande av allt är att lyssna på hur politiker, oavsett partifärg, tenderar att vilja be om ursäkt för kulturen och kulturens existens. Kultur måst försvaras med nytta. Kultur måste ursäktas genom att den fyller en funktion. Nästa person som talar om kultur som själavård och kultur på recept kommer jag bli galen på. Ingenting som inte är ger profit eller är profithämmande får diskuteras i positiva eller negativa ordalag i den politiska debatten i Sverige. Att generera ett mervärde är helt uppenbart viktigare än att skapa verkshöjd och djup.

I 1970talets vänster fanns en relativt utbredd uppfattning, främst spridd av Jan Myrdal, där han menar att litteraturen är ett politiskt vapen och aldrig får betraktas som något man skriver för sin egen skull, som de "själsfina". Att vara själsfin är aldrig bra, det är nämligen okonstruktivt och leder inte framåt, vare sig i litteraturen, musiken, teatern eller konsten. Kultur måste betyda, kultur måste vara Det går an av Carl-Jonas Love Almqvist, Knutna Nävars Svarta listornas folk, en dramatisering av Marx och Engels Kommunistiska Manifestet eller Anna Odells Okänd, kvinna 2009-349701. Kultur är således inte vara Färder i andra riken av Jean-Marie Le Clézio, Hemåt med Harvester, Kung Lear av Shakespeare eller Skriet av Edvard Munch.

Fast vänta nu, om det är som vi i vänstern ofta påstår, att allt är politik, måste inte det betyda att det går att utläsa politiska budskap även ur Färder i andra riken, Hemåt, Kung Lear eller Skriet? Jo, det är det som kallas tolkning... Men detta, att definiera kultur, är inte var jag egentligen ville behandla i denna text. Vad jag vill ha sagt är att kultur måste få vara kultur. Kultur ska inte behöva vara vinstgivande, skapa mervärde, kunna ordineras på recept eller liknande. Kultur måste kunna vara kultur och kultur endast. Precis som mottot för Kulturpolitikbloggen, det ungefärliga Shakespeare-citatet, "Vad övrigt är, är kultur".

Jag vill inte skriva någon på näsan, jag är inte ute efter att definiera kultur, det är meningen med den här texten. Jag kan inte, du kan inte, kulturen antar den filosofiska abstraktionens form. Tack och lov för det.