onsdag 9 maj 2012

Artikelserie om folkpartiets kulturpolitiska program: Del 1

Tanken från början var att det skulle bli en artikel om folkpartiets kulturpolitiska program. Så kommer inte bli fallet, som synes. Istället blir det en artikelserie om fem delar, varav detta är den första.
Nyckelmeningen i denna text är "Sverige ska vara ett kulturland. Ett land där kulturen är central och för alla..." Det är också den inledande meningen. Här kan Folkpartiet påstå sig ha lyckats, för såhär ser Sverige redan ut. Och det är inte Folkpartiets förtjänst. Sedan kommer märkligheterna. Det första avsnittet efter inledningen av kulturprogrammet har rubriken "Världsklass" och man känner genast att det börjar bli lite obehagligt, den konsekvent elitistiska synen på kultur och kulturpolitik som folkpartiet har lyser igenom redan i rubriken. Därefter kommer följande vision: "Den starka konstscenen ska utvecklas ytterligare genom en konstbiennal av hög internationell klass där staten, Stockholms stad och privata intressenter tar gemensamt ansvar". Det intressanta att titta på här är inte detta med en stark konstscen utan detta med att ansvaret för en konstbiennal ska vara delat mellan Stockholm stad och privata intressenter. Konstbiennalen är en bra idé. Dock är det en sämre idé med delat finansieringsansvar mellan Stockholm stads skattebetalare och det privata näringslivet. Senast ett sådant projekt genomfördes var när det enorma lekrummet Palatset, en rolig och kreativ verksamhet, hade öppet i tre månader. Varför bara i tre månader om det var en sådan bra idé? Därför att plus och minus inte gick ihop. De som brast i ansvar var inte Stockholm stad som gick in med 10 miljoner kronor i projektet utan de "privata intressenterna" som inte kunde finansiera resten. Palatset välte på högkant (tack och lov står själva huset, Gamla Riksarkivet) kvar. 10 miljoner i skattepengar gick upp i rök. Det solidariskt delade ansvaret mellan staden och näringslivet blev en miljonförlust för Stockholms skattebetalare.

Nästa punkt i programmet: "Ett nytt operahus och ett nytt Nobelmuseum ska byggas i Stockholm". Jag tror bestämt Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt varit med och tagit fram detta förslag... Detta är en idé Sjöstedt lagt fram för något år sedan. Jag är personligen positivt inställd till ett nytt operahus men samtidigt kritisk till placeringen. Jag föreslår att Sjöstedt och folkpartiet tar en närmare till på min kollega Ann Mari Engels utredning om kulturen i förorterna. Mer innerstadscentralisering av kulturlivet behövs inte, det är illa nog som det är med det. Ska vi få ännu en nationalscen inom gångavstånd från resterade nationalscener? Detta verkar för mig som en märklig prioritering och en märklig placering.

Sedan kommer vi till en intressant fråga: "De nationella institutionerna ska i sitt utbud hålla hög internationell klass och verka i samt vara en angelägenhet för hela landet. Offentliga bidrag och anslag ska vara kvalitetsdrivande". Att de nationella institutionerna ska hålla hög klass är en självklarhet och folkpartiet kan knappast påskina att det inte är så redan i dagens läge och heller inte att de som sitter vid makten såväl i huvudstaden som landet skulle ha ett avgörande ansvar om så inte var fallet. Men att offentliga bidrag och anslag ska vara "kvalitetsdrivande", frågan är faktiskt ganska given; vad menas med det? Innebär kvalitetsdrivande att en nationell kulturinstitution som inte håller de mått som folkpartiet i sitt kulturpolitiska program inte formulerar hur de skulle kunna se ut skulle riskera att förlora sina anslag? Detta är mycket troligt med tanke på den darwinistiska inställning som folkpartiet och deras allianskollegor har till kultursektorn i stort.

Därefter följer tre punkter som jag tycker att det finns ytterst lite att anmärka på, nämligen att Sverige bättre ska lyfta fram sina kulturpersonligheter och att Kulturrådet bör ges i uppdrag att göra upp tydliga riktlinjer för kulturella märkesår. Det bör tas fram en tydlig eller tydligare policy för att lyfta fram kulturella institutioner och företeelser som kan vara av nationellt eller internationellt intresse. I ingen av dessa tre punkter finns något att invända mot.

Sedan kommer en riktigt kul skrivning om nya myndighetsformer som är ungefär det vagaste jag sett, "inspiration kan hämtas från universitetsvärlden" står det. Till vad man ska låta sig inspireras har folkparitet inte brytt sig om att precisera.

Om det finns en speciell anledning till att man lagt in följande stycke som klump och inte som separata punkter vet jag inte. Men det intryck jag får av följande stycke är att man försöker skynda förbi det så fort man bara kan, kanske har man anledning till det? "Ett kulturekonomiskt paket som bland annat innehåller en särskild digitaliseringssatsning, pensionslösning för scenkonsten, nya regler för sponsring och gåvor, behövs. Konstnärer bör ges möjligheter till periodisering av inkomster och arbetsgivaravgifterna för kulturtjänster bör sänkas". Okej, jag benar upp det för er, folkpartiet vill:
1: Ha en särskild digitaliseringssatsning
2: Lösa pensionsproblemen för svenska scenkonstnärer
3: Ge konstnärer möjlighet till periodisering av inkomster
4: Sänka arbetsgivaravgifterna för kulturtjänster
Mina kommentarer i korthet:
1: Det finns redan ett program för digitalisering, det är dock baserat på den arbetsmarknadspolitiska åtgärden kulturarvslyftet.
2: Det är ju en god idé, hur fasen tänkte ni göra? Det verkar inte finnas så mycket konkret från folkpartiet på detta område, att "lösa" problemen är jätteviktigt, Hur är nästa fråga och den verkar folkpartiet fundamentalt intresserad av att besvara.
3: Kan det inte vara bra att försöka åstadkomma ett system där kulturarbetare alls får betalt innan man börjar fundera över hur man ska periodisera de inkomster regeringens politik ser till att de inte har?
4: Arbetsgivaravgifterna har sänkts i andra delar av arbetslivet, bland annat för att anställa ungdomar. Där har de sänkta arbetsgivaravgifterna inte lett till att fler har anställts, att applicera denna misslyckade politik på ytterligare ett område känns närmast överflödigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar