Det är osäkert exakt hur frihandelsavtalet mellan EU och USA (TTIP) kommer att se ut på en viktig punkt. Kommer avtalet omfatta kultur eller inte? Detta är en avgörande fråga. Inte avgörande för hur man bör ställa sig till TTIP, avtalet är signifikativt för hur relationen USA-EU brukar se ut; USA bestämmer och EU fogar sig. Nej, frihandeln går bara åt ena hållet och USA ställer kraven. Men är kulturen en del av TTIP-avtalet eller inte? Vi vet inte. Svensk kulturpolitik som vi hittills känner den står på spel. Det är dags att kräva besked från EU:s byråkrater!
Frihandel innebär just det, fri handel. Den som vill ska kunna handla över landsgränserna. Det som nu oroar är de detaljer som gäller "snedvridning av konkurrens". Och djävulen bor som bekant i detaljerna. Den modell för kulturfinansiering som dominerar i exempelvis Sverige kontra USA skiljer sig i grunden.
I USA finansierar man den mesta kultur genom sponsring, fundraising och bidrag från företag. Den modell är utmärkt för dominerande kulturella uttryck, fördummande Hollywood-produkter exempelvis. För smal kultur och ett rikt kulturliv är modellen däremot förödande.
I Sverige har vi en modell för kulturfinansiering som bygger på en bredd i kulturlivet som vi anser har ett egenvärde. Därför finansieras kultur i hög utsträckning via skattsedeln genom samhälleliga bidrag. Under senare år, efter 2006, har stora kulturpolitiska ansträngningar lagts på att ställa om till det amerikanska systemet. Den borgerliga regeringen har sneglat på den s.k. Rindalismen som anammats i grannlandet Danmark. Tanken är ett sjäkvbärande kulturliv finansierar sig självt med hjälp av näringslivet.
Vad vi kan konstatera är att den finansiering av kulturen vi traditionellt haft i Sverige med ett stort samhällsansvar skulle betraktas som snedvridning av konkurrensen enligt TTIP. Om avtalet går igenom och visar sig omfatta kultur så innebär det helt enkelt att kulturpolitik av svensk modell skulle bli ett avtalsbrott och göra EU och Sverige skadeståndsskyldiga.
Valet till Europaparlamentet 25:e maj kan vara avgörande för vilken kulturpolitik vi kan driva i Sverige. TTIP-avtalet kan fortfarande stoppas. Men en förutsättning för det är att vi skickar vänstern till Bryssel, EU behöver inte fler Ja-sägare!
onsdag 23 april 2014
onsdag 9 april 2014
Jimmie får åka vart han vill
Detta är inte självklart ett klassiskt inlägg om kulturpolitik. Dock har de senaste dagarnas kultursidor och kulturbevakning, såväl som nyhetsbevakning i stort, präglats av diskussionen kring detta.
Jimmie Åkesson har fått mycket uppmärksamhet kring sin turné på olika arbetsplatser runt om i landet. Hans väg har kantats av protester. Vid sjukhus och hos brandmän, överallt har folk känt sig obekväma med Sverigedemokraternas besök och intresse. De har självklar rest invändningar och protesterat. Protesterna har resulterat i hot mot de anställda som höjt sina röster mot rasisten Åkessons påhälsningar. Fackföreningsrörelsen har gått ut och varit kritisk. Landsorganisationens ordförande Kålle gick ut och meddelade att SD:s "svans" att de ska ge fan i att hota LO:s medlemmar. Fackförbund inom vårdsektorn menar att det finns problem att garantera patientsäkerheten när Åkesson är på besök.
Frågan i offentligheten har varit: ska Åkesson få åka på arbetsplatsbesök vart det behagar hur som helst? Jag tänkte ge mitt svar. Min grundläggande utgångspunkt har alltid varit demokrati och alla människors lika värde. Utifrån det är min slutsats att Åkesson måste få besöka vilken arbetsplats han vill. Med ett stort Men. Hotar det andra människors liv och säkerhet kan det inte komma i fråga att vare sig Sverigedemokraternas partiledare eller någon annan partiledare får göra ett arbetsplatsbesök. Det innebär att Åkesson får besöka vilken arbetsplats han vill. Det betyder däremot inte att han kan göra det utan att vänta sig protester. Sverigedemokraternas politik väcker anstöt. Människor har rätt att protestera. Det är de premisser som finns för Sverigedemokraterna och alla andra partier, alltid. På det här sättet skiljer sig min inställning till SD inte från min inställning till något annat parti.
Jag tycker diskussionen varit lite svartvit. Endera arbetsplatsbesök, då med utgångspunkten att ingen får höja rösten mot besöket. Eller så är Åkesson inte välkommen. Det är en helt felaktig tanke. Det finns inget antingen eller. Det enda sättet att upprätthålla ett demokratiskt förhållningssätt till detta är att konstatera att Sverigedemokraterna får göra arbetsplatsbesök. Och de anställda och alla andra har rätt att protestera mot besöket. Åkesson ska inte kunna klä sig i martyrtröja och vara missförstådd och utsatt för utestängning. Protester ska inte kvävas.
Jimmie Åkesson har fått mycket uppmärksamhet kring sin turné på olika arbetsplatser runt om i landet. Hans väg har kantats av protester. Vid sjukhus och hos brandmän, överallt har folk känt sig obekväma med Sverigedemokraternas besök och intresse. De har självklar rest invändningar och protesterat. Protesterna har resulterat i hot mot de anställda som höjt sina röster mot rasisten Åkessons påhälsningar. Fackföreningsrörelsen har gått ut och varit kritisk. Landsorganisationens ordförande Kålle gick ut och meddelade att SD:s "svans" att de ska ge fan i att hota LO:s medlemmar. Fackförbund inom vårdsektorn menar att det finns problem att garantera patientsäkerheten när Åkesson är på besök.
Frågan i offentligheten har varit: ska Åkesson få åka på arbetsplatsbesök vart det behagar hur som helst? Jag tänkte ge mitt svar. Min grundläggande utgångspunkt har alltid varit demokrati och alla människors lika värde. Utifrån det är min slutsats att Åkesson måste få besöka vilken arbetsplats han vill. Med ett stort Men. Hotar det andra människors liv och säkerhet kan det inte komma i fråga att vare sig Sverigedemokraternas partiledare eller någon annan partiledare får göra ett arbetsplatsbesök. Det innebär att Åkesson får besöka vilken arbetsplats han vill. Det betyder däremot inte att han kan göra det utan att vänta sig protester. Sverigedemokraternas politik väcker anstöt. Människor har rätt att protestera. Det är de premisser som finns för Sverigedemokraterna och alla andra partier, alltid. På det här sättet skiljer sig min inställning till SD inte från min inställning till något annat parti.
Jag tycker diskussionen varit lite svartvit. Endera arbetsplatsbesök, då med utgångspunkten att ingen får höja rösten mot besöket. Eller så är Åkesson inte välkommen. Det är en helt felaktig tanke. Det finns inget antingen eller. Det enda sättet att upprätthålla ett demokratiskt förhållningssätt till detta är att konstatera att Sverigedemokraterna får göra arbetsplatsbesök. Och de anställda och alla andra har rätt att protestera mot besöket. Åkesson ska inte kunna klä sig i martyrtröja och vara missförstådd och utsatt för utestängning. Protester ska inte kvävas.
Stora nedskärningar på TV4
Minns ni när Svenska Dagbladet hade en kulturbilaga? På grund av tidningsdöden var SvD tvungna att skära ner ordentligt på sina kostnader. Kulturbilagan rök. Det gjorde en hel del prenumeranter också. Stoppades den nedåtgående trenden? Nix. Självklart sa Svenska Dagbladet att detta inte skulle drabba kulturbevakningen och kvaliteten på kulturbevakningen. Detta var naturligtvis nonsens. Jag har aldrig haft höga tankar om kulturredaktionen på SvD men det var knappast ett redaktionellt lyft att lägga ner kulturbilagan.
Nu gör TV4 samma ödesdigra misstag som SvD. Nu ska det sparas in. Närmare bestämt bedöms 140 tjänster försvinna. TV4 menar att det inte kommer betyda en mer storstadsbetpnad bevakning. Vi förstår alla att det är struntprat. Detta är ett beslut med en synksk kulturpolitik som bakgrund. Vinstmaximering är såklart TV4:s rätt. De är ett privat företag. Men för mindre städer runt om i Sverige har det tidigare varit självklart att kunna förlita sig på att få lokala nyheter via TV4. När jag pluggade bodde jag tre år i Borås. De lokala tv-nyheter som erbjöds var dels SVT:s Västnytt som täckte en stor del av Västergötland ner till Göteborg och därmed betonade Göteborgsnyheter starkt. Sedan fanns TV4:s lokala nyheter från Borås. Det var inte mycket, några minuter bara. Men några minuter med det som berörde oss närmast. Detta var värdefullt, speciellt under valrörelsen och i omvalet till regionfullmäktige. Att TV4 aviserar sitt beslut under ett supervalår när det är extra viktigt med lokal bevakning är inget annat än ett demokratiproblem.
Med demokratiproblem menas här inte att de inte skulle ha rätt att göra detta. Tillfället är sällsynt dåligt valt men samtidigt sällsynt väl valt. Detta sker i en kontext där SVT, som Kulturpolitikbloggen rapporterat om tidigare, nyligen rapporterat att man kommer bygga ut sitt nät av lokala redaktioner. Och det kanske är SVT vi får lita på. Privata vinstdrivna företag har ingen skyldighet att försörja medborgarna med lokal nyhetsbevakning. För alla aktörer på svensk mediemarknad utom Public Service-aktörerna är det enbart en affärsidé att bevaka lokala nyheter.
Nu gör TV4 samma ödesdigra misstag som SvD. Nu ska det sparas in. Närmare bestämt bedöms 140 tjänster försvinna. TV4 menar att det inte kommer betyda en mer storstadsbetpnad bevakning. Vi förstår alla att det är struntprat. Detta är ett beslut med en synksk kulturpolitik som bakgrund. Vinstmaximering är såklart TV4:s rätt. De är ett privat företag. Men för mindre städer runt om i Sverige har det tidigare varit självklart att kunna förlita sig på att få lokala nyheter via TV4. När jag pluggade bodde jag tre år i Borås. De lokala tv-nyheter som erbjöds var dels SVT:s Västnytt som täckte en stor del av Västergötland ner till Göteborg och därmed betonade Göteborgsnyheter starkt. Sedan fanns TV4:s lokala nyheter från Borås. Det var inte mycket, några minuter bara. Men några minuter med det som berörde oss närmast. Detta var värdefullt, speciellt under valrörelsen och i omvalet till regionfullmäktige. Att TV4 aviserar sitt beslut under ett supervalår när det är extra viktigt med lokal bevakning är inget annat än ett demokratiproblem.
Med demokratiproblem menas här inte att de inte skulle ha rätt att göra detta. Tillfället är sällsynt dåligt valt men samtidigt sällsynt väl valt. Detta sker i en kontext där SVT, som Kulturpolitikbloggen rapporterat om tidigare, nyligen rapporterat att man kommer bygga ut sitt nät av lokala redaktioner. Och det kanske är SVT vi får lita på. Privata vinstdrivna företag har ingen skyldighet att försörja medborgarna med lokal nyhetsbevakning. För alla aktörer på svensk mediemarknad utom Public Service-aktörerna är det enbart en affärsidé att bevaka lokala nyheter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)