Det finns faktiskt hopp, trots vad som skrivits här på Kulturpolitikbloggen tidigare om förföljda konstnärer och kulturarbetare, om Pussy Riot i Ryssland, om Jiten Marandi i Indien och om Georgij Puzenkov också i Ryssland. Kultur och kulturpolitik är ytterst frågor om yttrandefrihet och rätten till yttrandefrihet, den fria tankens titaner är de som sätter ord, toner, rörelser eller färg till det som beskriver verkligheten, hur verkligheten ser ut, hur sen har sett ut, kunde ha sett ut eller hur den borde se ut.
I Kulturpolitikbloggens artikelserie ”Kultur är motstånd” har vi nu kommit fram till ett nytt stycke. Här handlar det om hur motstånd utövas för att de som gör motstånd ska få göra motstånd. Det handlar om kulturarbetare som fängslats på grund av sitt kreativa skapande, ett för makten eller den potentiella makten kanske farligt eller åtminstone obehagligt skapande. Det är scenkonstarrangören MDT Stockholm som under augusti månad upphör med allt sitt ordinarie arbete och istället koncentrerar sig på att samla in namn på alla förföljda och fängslade kulturarbetare världen över.
- Vi ägnar hela augusti åt att göra en lista. Vi vill hitta så många tystade konstnärer som möjligt och uppmärksamma dem så mycket som vi bara kan. Vi vill använda den här tiden åt omvärldsanalys så att vi ser och lär oss förmedla hur viktig roll konsten spelar i samhället.” säger MDT:s teaterchef Danjel Andersson.
- Vi ägnar hela augusti åt att göra en lista. Vi vill hitta så många tystade konstnärer som möjligt och uppmärksamma dem så mycket som vi bara kan. Vi vill använda den här tiden åt omvärldsanalys så att vi ser och lär oss förmedla hur viktig roll konsten spelar i samhället.” säger MDT:s teaterchef Danjel Andersson.
Hittills har fängslade kulturarbetare som den libanesiske graffitikonstnären Semaan Khawam, den burmesiska preformanceartisten Moe Satt och den syriske skulptören Wael Quaston uppmärksammats.
Detta beundransvärda arbete är värt all heder och allt stöd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar