Jag har ett kluvet förhållande till tidskriftsstöd. Jag menar inte på så vis att det ligger något i att tidskrifter som inte går runt på egen hand ekonomiskt inte är värda att hålla vid liv (jag heter ju Lundgren, inte Liljeroth). Däremot tycker jag att det finns en poäng med att särskilt radikala och viktiga samhälleliga röster klarar att stå på egna ben eftersom en vild hund som äter ur husses hand inte är en vild hund, en vild hund jagar själv och har heller ingen husse. Här tycker jag att den modell vi har i Clarté och som vi delar med Folket i Bild/kulturfront är betydligt bättre, vi står på egna ben med en stabil ekonomi därför att vi ser ett självändamål i det. Jag har också jobbat på Arbetaren som vikarierande prenumerationsansvarig, där hade man en klump i magen när man skulle ta ut prenumerationsregistret för att skicka till tycket. Om för många prenumeranter försvinner innebär det indraget tidskriftsstöd och det i sin tur hotar utgivningen, en viktig politisk röst kan således dö.
Däremot; det finns de som valt att göra annorlunda och dom därmed är beroende av tidskriftsstöd. Dessa kan, trots det, vara tidskrifter vars röster är omistliga i svensk samhälls- och kulturdebatt. Några av dessa vars stöd tidigare var ifrågasatt men som nu, tack och lov, beviljats stöd är Bang (25.000 kr 2012), Ordfront magasin (250.000 kr 2012), EXPO (300.000 kr 2012), Pockettidningen R (175.000 kr 2012) och Mana (175.000 kr 2012). Sammanlagt fick 98 papperstidningar och 13 webbtidningar kulturtidskriftsstöd.Se hela listan från Kulturrådet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar