Igår var en sorgedag för mig och många andra musikälskare i Sverige och världen. Anledningen var att Dag Vags frontman Stig Vig (Per Odeltorp) gick bort, endast 64 år gammal. Han hittades död i sin lägenhet av sin bror Tage Dirty (Lennart Odeltorp). Stig Vig, för så vill vi ju komma ihåg Per Odeltorp, var i mycket parallell med den svenska musikaliska utvecklingen på rock- och reggaescenen från sent 1960-tal fram till igår.
I början av 70-talet jobbade Stig Vig som ljudtekniker åt det legendariska psykedeliska rockbandet Träd, Gräs och Stenar (vilka undertecknad är stor fantast av, till min omgivnings visserligen inte odelade förfäran). 1973 drog Stig Vig igång de två egna musikprojekten Nordpilen och Hottentotts och blev en del av musikteatern Blomkraft som även innehöll andra av den tidens stora musiker som Christer Bjernelind från Archimedes Badkar (lyssna framförallt på mästerverket Tre från 1977) och Torbjörn Abelli från Träd, Gräs och Stenar (ingick även i Arbete och Fritid vars självbetitlade skiva från 1970 är ett musikaliskt mästerverk). I Blomkraft var Stig Vig både sångare, skådespelare och musiker.
1978 skrev Stig Vig låten Dimma som släpptes på singel under namnet Dag Vag och de svagsinta. 1979 släppte Dag Vag sin första skiva (Dag Vag) på skivbolaget Silence Records med låtar som Träd, Gräs och Stenar-covern Sanningens silverflod och Bob Dylan-tolkningen Snorbluse (Tombstone Blues). Dag Vag turnerade runt hela Sverige mellan 1979 och 1981. 1981 slöt de sig samman med Ebba Grön (Dag Vag och Ebba Grön var dåtidens giganter) på turnén Turister i tillvaron.
1983 startade Stig Vig och Zilverzurfarn (Johan Zachrisson) bandet Ojj!600 och gav ut skivan Vill ha allt på skivbolaget Sonet. Först därefter drog Dag Vag igång igen efter ett uppehåll mellan 1981 och 1988. Då gav man ut succéalbumet Helq med låtar som Everybody Lalalala och Du får aldrig nog men också något rockigare alster som Himmel och helvete och den avslappnade och baladlika Ge mig en pistol. Därefter tog det åter stopp fram till dess Dag Vag släppte plattan Hallelulja!, återigen på Silence Records 1992 med låtar som Hotel Babylon och Utsikt från altan.
Dag Vags sista studioplatta Kackerlacka spelades in 2006 och gavs ut av skivbolaget Ball. På denna skiva finns tre låtar som handlar om den njurtransplantation till följd av en medfödd njursjukdom som Stig Vig genomgick 2003. Låtarna som behandlar operationen är Är du redo, En del av dej och Jag vaknade upp. Andra låtar som är värda att nämna från Kackerlacka är exempelvis Små hjul och God bok (den sistnämnda skriven av Mats Ronander).
Allt som allt släppte Dag Vag 7 studioalbum, 5 samlingsskivor/samlingskassetter och 1 liveplatta (Scenbuddism från 1979). 2008 gavs Dag Vag, Scenbuddism, Palsternacka, 7 lyckliga elefanter och Almanacka ut på nytt med extralåtar. Under sin verksamma tid har Dag Vag sålt över 300.000 album, vunnit en rockbjörn, fått guldskivor och medverkat i filmen om Ebba Grön (Ebba the Movie). I bandet spelade under dess verksamma period Stig Vig (Per Odeltorp), Tage Dirty (Lennart Odeltorp), Teka Pekk (Per Westling), Zilverzurfarn (Johan Zachrisson), Bumpaberra (Brynn Settels), Olsson (Ola Backström), Per Cussion (Per Tjernberg), Kopp Te (Bo Gunnar Gustafsson) och Beno Zeno (Kenny Håkansson).
Under mitt blott 20 år långa liv introducerades jag för Dag Vag av morsan och farsan när jag var runt 13-14 och hade inget intresse av dem alls (jag var hårdrockare), men något år senare var jag frälst. Tyvärr fick jag bara möjligheten att se Dag Vag en gång, efter återföreningen och släppet av Kackerlacka. Det var en av mina största musikupplevelser även om de som ”var med när det begav sig” (jag som yngre hatar, mest av avundsjuka, det uttrycket) ansåg att Dag Vag blivit lite stela och gubbiga.
Jag trodde att jag skulle ha chansen att se Dag Vag igen, förhoppningsvis i sommar, men så blir det alltså inte, och nu får väl jag, precis som de som ”var med när det begav sig” leva på mina minnen av en av Sveriges bästa liveakter och en av Sveriges mest framstående diskografier.
Jag får avsluta med att konstatera att Stig Vig hade rätt när han konstaterade att Dag Vag är revolutionens dansband. När vi välter det här samhället över enda och bygger något bättre, där vi tar hand om varandra och solidaritet inte bara är ett ord som folk efterlyser utan något som är ständigt närvarande kommer vi att göra det till tonerna av en gungande baktakt och musik skriven av kamrat Vig.
Vila i frid Stig Vig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar