Kulturpolitisk artikelserie om regeringens kulturpolitiska mål: Mål nummer 1

Det första kulturpolitiska målet som regeringen formulerat (av sammanlagt fyra mål) är att: främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor.
Detta är ett mål som till stor del är liktydigt med det kulturpolitiska målet från 1974: kulturpolitiken skall ge människor möjligheter till egen skapande aktivitet och främja kontakt mellan människor.

Dock är det nya kulturpolitiska målet i några avseenden bättre än sin föregångare från 1974. Nämligen på så vis att här ingår bildningen vilket är till stor del vad kulturpolitik handlar om att främja. På det kulturpolitiska området ingår en bildnings- och lärandeambition som är väldigt viktig att inte bortse från. Emellertid innehåller det nya målet inga formuleringar om kontaktskapande mellan människor. Kultur skapar idag goda förutsättningar för kontakt mellan människor och kontakt mellan människor innebär i sin tur helt enkelt ökad förståelse. Denna ökade förståelse är en i grunden samhällsnyttig egenskap eftersom den motverkar samhälleligt skadliga effekter av segregation. Jag skrev tillsammans med Siv Holma och Amineh Kakabaveh på Overklighetens folk texten Kultur är antirasism i september 2010. Den texten handlade om hur ett ökat internationellt kulturutbyte motverkar rasism men även i stort om hur kultur är en i grunden positiv kraft som motverkar fördomar och främlingsfientlighet.

Detta med att ”främja allas möjlighet till kulturupplevelser” tycker jag dock är något som regeringen borde ha tänkt ett varv extra på. Det kan knappast kallas för att främja allas rätt till kulturupplevelser när man exempelvis tog bort den fria entrén på museerna eller när man bestämde sig för att det inte längre var önskvärt att ge en statlig inkomstgaranti till de som skapar den kultur som är trendsättande för den bredare kulturen.

När det gäller utvecklande av skapandeförmågor tycker jag det är intressant att peka på hur viktigt det är att börja tidigt. Skapande skola är ett bra projekt som regeringen initierat, åtminstone har det goda ambitioner. Däremot är det ett problem att det fortfarande är väldigt dyrt att gå i musik- eller kulturskola i Sverige idag. Att regeringen dessutom valde att lägga ned En bok för alla-projektet var ett stort misstag ur ett perspektiv där man vill utveckla skapandeförmågan hos medborgarna.

Jag tycker som helhet att man kan säga att regeringen gjort ett jobb när det gäller det första av Sveriges kulturpolitiska mål som egentligen är ganska genomskinligt. Måluppfyllelsen kan knappast sägas vara tillfredsställande under rådande omständigheter. Däremot bör satsningen på Skapande skola ges beröm och uppmuntran.