Så styr förlagen biblioteksutbudet – en from förhoppning om en förnorskning av den svenska situationen

De flesta är nog överens om bibliotekens funktion som demokratibärande samhällsinstitution för bildning, läsfrämjande och kanske inte minst som mötesplats. Men när våra bibliotek flyttar ut på nätet, vem bestämmer då över bibliotekets utbud?

För några år sedan kom e-boksboomen i Sverige. Idag är det ganska naturligt för många att gå ut på nätet och via sitt lokala bibliotek streama e-ljudböcker eller hämta hem e-böcker till sina iPods och datorer. Tekniken är fantastisk, det går helt plötsligt att ha biblioteket i sin ficka. Tyvärr är det inte alla som bara ser möjligheter med den nya tekniken. Bokförlagen har börjat agera mer och mer som skivindustrin, i en desperat kamp mot tekniken tar man till konstiga grepp för att försöka stoppa utvecklingen mot en friare användning av kulturen.

Ett problem som tidigare diskuterats mycket har varit de gigantiska summor biblioteken får betala för utlåning av e-böcker. Tidigare har bibliotekarierna själva bestämt vilka böcker som köps in till biblioteket. Idag fungerar det fortfarande så ute på landets bibliotek. Riktigt lika självklar är inte denna ordning när vi förflyttar oss till ettornas och nollornas cyberspace. Här handlar det istället om att förlagen vill kunna mjölka så mycket pengar ur en nyutgiven bok som möjligt innan man släpper den till biblioteken. Idag har motsvarande 60 hyllmeter främst ny och efterfrågad litteratur satts i karantän av förlagen för att först kunna generera så stor vinst som möjligt. Samma utveckling syns i Danmark. I Norge däremot har regeringen tagit ansvar för att utforma ett biblioteksavtal för digitala rättigheter. Detta innebär att all litteratur som utgetts de senaste hundra åren ska vara fria för att tillgängliggöras på det norska digitala biblioteket.

Det som är oroväckande i diskussionen är förlagens totala brist på intresse för att diskutera de långsiktiga konsekvenserna av sitt kortsiktiga vinsttänkande. Om förlagen håller ny litteratur borta från det digitala biblioteket, som i viss mån kan beskrivas som framtidens bibliotek, hur går det då för biblioteken? Minskar inte den attraktivitet som medborgarna känner inför bibliotekets möjligheter i och med att nyare litteratur helt enkelt undanhålls dem.

Jag tror i ärlighetens namn inte att förlagen vinner något alls på detta tilltag. De stora förlorarna är emellertid medborgarna, biblioteksbesökarna. Förlagens syn på en aktiv och tillgängliggörande kulturpolitik som enbart ett sätt att sätta käppar i hjulet för deras vinstmaskineri är inte riktigt en modern och genomtänkt syn. Jag hoppas på en utveckling inspirerad av den i Norge.