Han har avgått som MUF-ordförande och blivit sakkunnig hos Anders Borg men ur Twitterflödet har han (tyvärr) inte försvunnit: alls vår Niklas Wykman. Mannen som deltog i det Sverigedemokratiska initiativet ”Vänsterpartiet i riksdagen – nej tack” och i övrigt gjort fler logiska kullerbyttor i sin hätska retorik än någon annan ungdomspolitiker jag känner till.
I tisdags twittrade Wykman på ett ganska tvivelaktigt och helt enkelt korkat sätt om Kanelbullens dag. Det var inte så underfundigt som han trodde, på Aftonbladets Politikerkollen monterades hans twitter-post ned snabbt och effektivt av Erik Nises.
Egentligen struntar jag i Wykman, han är passé. Men det som gör mig förbannad i det här fallet är hans användning av ordet ”kulturkofta”, ett ord som för att citera Nises kan beskrivas såhär:
Men sen blir analysen otydlig. Anrättningen överhetshummer ger exakt 0 träffar på Google och Kulturkofta är faktiskt ingen maträtt alls utan en nedsättande benämning på människor som är intresserade av kultur - gärna ur ett vänsterperspektiv.
Min tes om att de nya moderaterna är lika kulturfientliga som de gamla byggs bara på ytterligare. Anledningen till att Wykman tycker så illa om ”kulturkoftor” är att han helt enkelt tycker att kultur är onödigt flum som inte genererar pengar. I min värld är det förbannat irriterande att över huvud taget höra talas om ordet kulturkofta, det är en benämning som används nedlåtande och ofta om Sveriges främsta kulturarbetare av den enkla anledningen att dessa intar en vänsterståndpunkt eftersom de rent konkret missgynnas av borgarnas kulturpolitik. Att känna detta som ett så stort hot att man med liv och lust går till frontalangrepp är ett mått på hur rädda borgarna är för kulturarbetare, fritänkare och självständiga människor, något som i praktiken går på tvärs med deras egen ideologiska utgångspunkt där individen är helig och kollektivet fientligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar