Scenkonstpensionerna har varit en långbänksfråga. Lösningar har inte presenterats och läget är alarmerande. Scenkonstlivets arbetsvillkor, främst för dansare och sångare, är hårda och skoningslösa. Detta gör att förtidspension är mer regel än undantag för dessa yrkesgrupper. En tjänstepension från en offentligt ägd scenkonstinstitution kan ligga runt 20.000 kr per månad. Men efter 65 slår folkpensionen in och då går inkomsterna ned avsevärt.
Förr ingick en garanti för alla som pensionerats från scenkonstyrken. Garantin innebar att man inte skulle få sänkt pension efter 65 när alltså folkpensionen gick in. Över lag utnyttjades detta inte i så många fall eftersom tjänste- och folkpensionerna rent ekonomiskt var ungefär lika stora.
De som arbetat professionellt inom scenkonsten hela eller stora delar av sina yrkesliv har svårt att få andra jobb. En dansare med fysiska skador efter ett hårt tränande och uppträdande kan inte ta vilka jobb som helst. Inte heller en sångerska med yrkeserfarenhet nästan uteslutande från scenen i betraktas som "anställningsbar". Att den som pensioneras som sångerska eller dansare ofta är mellan 45 och 55 år gör inte saken bättre eftersom situationen på arbetsmarknaden är svår nog för denna ålderskategori.
När ATP infördes blev många i branschen oroliga och krävde en garanti för att systemet inte skulle slå mot kulturarbetare inom scenkonstbranschen. Den socialdemokratiska regeringen agerade inte. Passiviteten gjorde många kulturpolitiker frustrerade. En av dem som stod främst på barrikaderna och kritiserade hur ATP slår mot scenkonstpensionerna var nuvarande kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Man kunde vänta sig att hon skulle ha intresse av att lösa knuten när hon blev fackminister 2006. Men inget har hänt. Hennes enda besked hittills är i realiteten att parterna, arbetsgivaren och Teaterförbundet har att lösa frågan i sina ordinarie kollektivavtalsförhandlingar.
Borde det inte vara en självklarhet att regeringen tar ansvar för att situationen blir löst? Hittills har regeringen inte tagit sitt ansvar, Lena Adelsohn Liljeroth har svikit scenkonstarbetarna. Det är bara att hoppas att ett maktskifte möjliggör för en rödgrön reglering att lösa frågan. Vem som än blir kulturminister i höst måste se denna fråga som prioritet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar