Inledningsvis: tanken var att skriva en text om dagen om kulturpolitik fram till valet. Så har det inte blivit. Senast jag skrev på Kulturpolitikbloggen var 8:e mars. Det är 20 dagar och därmed 20 texter. Jag ska försöka ta igen detta. Vad har jag gjort istället? Jag har framförallt engagerat mig för de rumänska romer som bor runt om i Stockholmsområdet och nu vräks av kommunerna. Den situationen är helt vidrig och jag har jobbat med frågan både som privatperson och som partifunktionär i Vänsterpartiet. Utöver detta har jag nyligen värvats som skribent till skiten Makthavare.se. Detta har tagit en del tid men bör inte göra det längre nu när jag kommit in mer i det.
I dagens Metro Stockholm finns en artikel om kultursegregationen i Stockholm. Det rör sig främst om hur Kulturskolans elever fördelar sig över Stockholm stad. Fakta i målet är inget nytt. Jag har tidigare varit anlitad av Vänsterpartiet i Stockholm stadshus för att ta fram en utredning på området. Den utredningen pekade i precis denna riktning.
I fattiga och segregerade stadsdelar i förorten går färre barn i Kulturskolan, i rika stadsdelar i innerstan är söktrycket och beläggningen högre. Det finns egentligen inget konstigt i det. Snarare är det tvärt om, detta är den logiska följden av den borgerliga kulturpolitiken som förs i Stockholm stadshus. Madeline Sjöstedt och de andra borgerliga politikerna i Stockholm stads kulturnämnd har tagit sitt ansvar, men bara för innerstadens barn och unga. Men de satsningar som hittills varit aktuella har snarare handlat om tappning än breddning. Det har snarare handlat om att ha en liten elit av duktiga barn än att många barn och unga ska få tillgång till att stimulera sitt kulturutövande.
Socialdemokraterna driver nu att vi ska ha differentierade avgifter i Kulturskolan beroende på vprdnadshavarnas inkomstnivå. Det är visserligen ett helt acceptabelt förslag på hur knuten ska lösas. Samtidigt måste jag berömma mitt eget parti lite. Vänsterpartiet har vid sin kongress i Uppsala beslutat att driva frågan om avgiftsfri kulturskola. I den kommun där jag jobbar som politisk sekreterare, Sollentuna, budgeterar Vänsterpartiet för avgiftsfri kulturskola, det finns även andra kommuner som både budgeterat för och genomfört avgiftsfri kulturskola. Avgiftsfrihet är en bättre lösning. Lika för alla. Det skulle naturligtvis kosta pengar. Samtidigt är frågan varför vi inte skulle våga satsa på kultur?
I den utredning jag gjorde och som jag nämnde ovan så föreslog jag också slopad instrumenthyra. Kulturskolan i Stockholm tjänar mycket pengar på uthyrning av instrument. Det är också en fråga om tillgänglighet. Elever i Kulturskolan betalar idag dubbelavgift om de ska spela ett instrument och dessutom måste hyra det. Mitt tips just nu till samtliga partier i Stockholm. Ta det lugnt, skaffa fakta, dra slutsatser utifrån detta, så kan vi kanske få en bra kulturpolitisk debatt i valrörelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar