En jättekoloss. Det är vad det blir om politikerna i Helsingborg får välja. Det blir idrott, teater och musik under samma paraply. Vad jag kan förstå handlar det om effektivisering och att underlätta administration. Tyvärr är risken att den tänkta effektiviseringen bara blir en bastardisering ganska överhängande.
I Stockholm slog man ihop Kulturhuset och Stockholm Stadsteater till en enda koloss. Detta trodde man skulle underlätta administration och innebära en effektivisering av hur huset användes. Riktigt så blev det inte... Nu står Helsingborg på tur att på samma oöverlagda vis bastardisera sin kulturpolitik.
Detta är inte en fråga som handlar om att anse att kultur som scenkonst och symfoniorkestrar är för fin för att beblandas med fotbollsstadio och sport. Det handlar helt enkelt om olika kompetenser och olika behov. Oddsen för att detta kommer innebära radikalt ändrade arbetsvillkor för endera kulturen eller sporten i Helsingborg är oroväckande höga. Risken är också att detta går i den riktning kulturpolitiken i det här landet tenderar att gå, mot nöjesindustri snarare än mot kvalitet frihet för skapande. Kapitalmaximering snarare än ett blomstrande och engagerande kulturliv.
Gemensamma organisationer för väsensskilda verksamheter är aldrig en bra idé, speciellt inte om det inte finns några garantier för att kompetenserna får ett likvärdigt utrymme. Enligt vad Kulturpolitikbloggen erfar är det precis den fällan Helsingborg sätter sig i och som Stockholm stad redan sitter i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar