Författarförbundet tar nu strid mot
regeringens nya linje i fråga om låneersättning för författare
till litteratur som lånas på biblioteket. Detta är en fråga som
för författarna och skribenterna är väldigt central eftersom den
på ett så påtagligt sätt handlar om hur samhället värderar
deras arbete. I dagsläget får författarna och upphovsrättsägarna
1,37 kronor per lån av deras böcker på biblioteket. Det kan låta
som en ganska låg ersättning men det fungerar enligt logiken ”många
bäckar små”.
Nu vill kulturministern istället ha
ett nytt och öppet ersättningssystem.
”Jag tycker vi ska ha ett öppet
bidragssystem, istället för ersättningar som görs upp i slutna
förhandlingsrum. Därför har regeringen bett litteraturutredningen
se över den nuvarande förhandlingsordningen”, säger
kulturministern. Det intressanta i detta uttalande är att det utan
tvekan går att tolka som ett hot mot det författarnas inflytande på
hur ersättningsnivån ser ut. Detta eftersom en bidragsnivå inte är
en förhandlingsjusterbar ersättning till skillnad från det system
som finns idag.
Det finns ett uppenbart problem med
dagens ersättningssystem för författarna och det är den kostnad
det åsamkar biblioteken som lånar ut böckerna som författarna får
sina bidrag för. Det innebär en ständig utgift för biblioteket
som tär på deras budget. Den vettigaste lösningen vore om
bibliotekarierna och författarna gick ihop och krävde ökade
kommunala anslag till biblioteken för att kunna svara mot
författarnas ersättningsnivå utan att skära hål i
folkbibliotekens butgetar.
För min del anser jag att detta enbart
visar en enda sak, nämligen att skattesänkningar inte är en reform
som gynnar ett levande kulturliv och en god kulturpolitik. Istället
är skattesänkningar en björntjänst. I detta fall missgynnas
författarna, biblioteken och låntagarna. Vilka finns det kvar som
gynnas?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar