”Ägarkoncentrationen på
bokmarknaden måste följas noggrant”, det var ett av de
konstateranden som gjordes av Litteraturutredningens ordförande
Tomas Lidman. Just detta tycker jag är en väldigt viktig och
intressant aspekt. När det gäller den svenska förlagsvärlden står
Bonnier för en överväldigande marknadsandel men
försäljningssiffror och ägarkoncentration är inte samma sak. Dock
bör det kunna ses som problematiskt att Bonnier nu exempelvis köpt
upp Pocketshop. Makt- och ägarkoncentrationens yttersta gräns är
en monopolartad situation som är ett hot mot demokratin. Dock tycker
jag att Litteraturutredningen tar lite väl lätt på detta med
ägarkoncentrationen, den kan närmast liknas vid en monopolisering.
När det handlar om ägarförhållanden
inom den privata sektorn är kulturpolitik ett lite trubbigt vapen,
dock är kulturpolitik alltid ett trubbigt vapen eftersom det är ett
politikområde som spänner över många andra. Jag skulle gärna se
en situation där ägarkoncentrationen på den svenska
förlagsmarknaden begränsades genom någon typ av lagstiftning som
ger vissa restriktioner i hur mycket ett bokförlag får expandera,
helt enkelt för att undvika en monopolsituation som skulle hota
yttrandefriheten.
En from förhoppning är att något mer
kan göras än att vara vaksam på situationen. En aktiv
kulturpolitik är visserligen, som ni som läser Kulturpolitikbloggen
redan känner till, inte regeringens favoritsysselsättning så till
vida att man sjösätter projekt som på något sätt skulle kunna
ses som satsningar eller styrning, istället handlar det i vanlig
ordning om att kapa av den kunskapsbas som finns och göra livet surt
för kulturkonsumenter och kulturarbetare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar