Artikelserie om Litteraturutredningens förslag, del 2: Läsombud

Den uppmärksamme läsaren av denna artikelserie ser att jag i min första text beträffande Litteraturutredningens slutsatser riktade viss kritik mot det faktum att man i utredningen kombinerar barns och ungas läsutveckling med läsutvecklingen bland vuxna. Emellertid skiljer litteraturutredningen särskilt ut sin de läsfrämjande insatserna i förskolan.

Litteraturutredningen skriver:
Förslag: I syfte att stärka litteraturen och läsningen i förskolan föreslår vi att Statens skolverk får i uppdrag att, i samråd med folkbiblioteken och Centrum för lättläst, initiera en försöks-verksamhet med läsombud i förskolorna.

Denna idé tycker jag är lovvärd. Jag vet inte hur det ser ut på alla förskolor men jag kan tänka mig att detta är en ganska viktig insats. Dock tror jag att det i praktiken är lite att knepigt att utse s.k. läsombud även om intentionen är väldigt bra. Anledningen till detta är att jag, med en ganska marginell insyn i förskolan är övertygad om att det redan finns s.k. läsombud på varje förskola. Inte i någon formell mening men i en praktisk.

Vad man härvidlag skulle kunna tänka sig är att ett läsombud skulle vara en extern person och inte en anställd på själva förskolan. Detta vore kanske en mer intressant och relevant förändring. Det skulle innebära att exempelvis en bibliotekarie i sin tjänst fick invävt att agera läsombud på en viss förskola. Samtidigt som detta vore bra skulle det innebära ett merarbete för bibliotekarien och ett i vissa lägen kanske underbemannat bibliotek vilket göra att en satsning i den förda kulturpolitiken på just folkbiblioteken skulle vara nödvändigt för att få en jämn balans i satsningen. I de fall där man tänker sig att förskolan ligger i anslutning till en grundskola, vilka enligt lag ska ha skolbibliotek nu mera så är problemet emellertid inte lika stort eftersom man exempelvis kan tänka sig en lösning där det ingår i skolbibliotekariens tjänstebeskrivning att vara läsombud för förskoleklassen.