Artikelserie om Litteraturutredningens förslag, del 1: Läslyftet

Litteraturutredningen presenterades igår. På det hela taget tycker jag nog att man kan säga att förslagen i utredningen var bra men något stelbent mellanmjölksmässiga. Detta grundar jag exempelvis på att utredningens samlade bedömning av hur man bäst avhjälper den låga frekvensen av läsande i Sverige är att tillsätta en parlamentarisk utredning, Läslyftet. Å andra sidan är detta en högst rimlig och ganska smart åtgärd som jag hoppas att regeringen tar fasta på.

Målet formuleras av litteraturutredningen på följande sätt:
Förslag: Regeringen bör för riksdagen lägga fram övergripande mål för Ett läslyft för Sverige med sikte på 2018. Förslaget är att följande åtagande görs för att vända den negativa utvecklingen vad gäller läsning och läsfärdighet:

Alla i Sverige ska, oavsett bakgrund och förutsättningar, ha god läsfärdighet och tillgång till litteratur. För att nå det övergripande målet ska följande delmål vara uppnådda 2018. - Läsfärdigheten och motivationen att läsa bland barn och unga ska avsevärt förbättras och ha ökat mätbart jämfört med i dag, särskilt i grundskolans tidiga årskurser. -Fler barn och unga än i dag ska regelbundet ta del av både fack- och skönlitteratur. - Kunskapen om läsningens betydelse för utbildning och delaktighet i samhällslivet ska ha ökat i alla grupper som i dag läser i liten utsträckning.

Förslaget är vidare att en parlamentarisk beredning för läslyftet, bestående av folkvalda och experter, ges i uppdrag att vid lämpliga tidpunkter bedöma måluppfyllelsen och effekterna av tidigare genomförda reformer. Beredningen bör även få mandat att lämna förslag till ytterligare åtgärder för att nå målen.

Jag tror dock att ett misstag som Litteraturutredningen gör här är att väva ihop ett läslyft för barn och unga med ett läslyft bland vuxna. Dessa båda satsningar är viktiga och centrala var och en för sig men samtidigt ganska svåra att i praktiken förena på ett konstruktivt sätt. Rent allmänt kan man väl säga att den kulturpolitik det representerar att blanda ihop läsande bland barn och unga med läsande bland vuxna är väldigt förenklad eftersom styrmedlen och insitamenten för att förändra vuxnas läsvanor är så mycket mer komplexa. Bland vuxna kan man exempelvis arbeta med olika typer av läsfrämjande insatser för att få dem intresserade av att läsa på sin fritid. Gäller det däremot barn och unga så har skolan en central roll i arbetet.

En välkommen tanke är dock den på att regeringens kulturpolitik inte får fladdra vilt och okontrollerat utan att en beredning bestående av parlamentariker och experter härvidlag ska utgöra ett granskande organ för att försöka få en så bred uppfattning som möjligt om resultatet av regeringens läsfrämjande politik. Till detta bör naturligtvis också läggas det faktum att Litteraturutredningen menar att beredningen bör få mandat att lägga fram ytterligare förslag till åtgärder för att nå målen som presenteras ovan. Detta tycker jag låter utmärkt. Dock finns en liten gnagande oro över det faktum att det inte nämns vart beredningen bör få mandat att sända sina förslag till ytterligare åtgärder, till regeringen, till kulturdepartementet, till utbildningsdepartementet eller vart?

På det hela taget tycker jag dock att Litteraturutredningen i detta hänseende gjort ett bra arbete. Jag hoppas också att intentionen om en beredning som kombinerar förtroendevalda ledamöter och expertis inom området blir verklighet.