Efter en tids uppehåll fortsätter jag nu min korta artikelserie om de kulturpolitiska målen. Det tredje av regeringens kulturpolitiska mål är: Främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas.
Enligt mig är detta ett av de mest intressanta målen. Dock är det kanske inte intressant på det sättet man kan tänka sig, att det skulle handla om museer, kanske ett vaxkabinett eller två, arkiv, ruiner och så vidare. För min del anser jag att det är intressant ur ett arbetsmarknadspolitiskt perspektiv. För det är faktiskt precis vad som blivit den praktiska konsekvensen av det tredje kulturpolitiska målet, en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som egentligen har två stycken ganska allvarliga konsekvenser; för det första att man vare sig respekterar eller bevarar kulturarvet och för det andra att man ringaktar professionen inom området.
För att bli bibliotekarie krävs en 3-årig högskoleutbildning, samma utbildning i något annat format krävs för att bli antikvarie. När regeringen lanserade satsningen Kulturarvslyftet menade man att man skulle låta arbetslösa vårda kulturarvet. Bland de uppgifter som nämndes fanns bland annat sådana som ingår i bibliotekariernas och arkivariernas profession, exempelvis dokumenthantering och katalogisering. Av detta kan man bara dra en slutsats; regeringen skriver under på att det krävs högskoleutbildningar för att bli bibliotekarie eller antikvarie, däremot anser de inte att vare sig en bibliotekaries eller antikvaries arbetsuppgifter kräver högskoleutbildning. Således skulle man kunna påstå att Jan Björklund som nu vill spara in pengar på högskolorna skulle kunna lägga ner båda dessa utbildningar eftersom hans kollegor, arbetsmarknadsminister Hillevi Engström och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth inte anser att de behövs.
En annan knepig aspekt av det tredje kulturpolitiska målet är formuleringen om att ”utveckla” kulturarvet. ”Använda” kulturarvet är en helt annan sak, att bruka det, dra kunskap från det och så vidare är fullt naturligt, det är så att säga syftet med att vårda och bevara kulturarvet. Däremot är frågan hur man utvecklar ett arv. Den frågan kan möjligen besvaras med den ovanstående beskrivningen av Kulturarvslyftet. En tanke skulle helt enkelt kunna vara att man utvecklar det rent fysiskt genom att kolla hur styvmoderligt kulturarvet i form av exempelvis gamla dokument eller en borgruin kan behandlas utan att ”gå sönder”.
Jag vill påstå att just detta kulturpolitiska mål sticker ut ur mängden just därför att det på så många sätt helt enkelt inte är ett kulturpolitiskt mål. Ett kulturpolitiskt mål är något man vill åstadkomma genom sin politik. Här visar regeringen tydligt att själva tanken är att inte åstadkomma utan ödelägga genom sin kulturpolitik, såväl bildligt som bokstavligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar