Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har fått mothugg när hon ville ta bort sponsringen av idrottsevenemang i SVT. Sponsringen av idrottsevenemangen är det som gör att vissa idrottsevenemang fortfarande kan sändas i SVT och att rättigheterna inte köps upp av andra kanaler. Inte ens moderaterna blev övertygade när kulturministern ville förbjuda sponsring i SVT.
Det intressanta i sammanhanget är egentligen inte att kulturministerns inflytande över såväl riksdagens som det egna partiets politik verkar klart bristande. Vad som gör frågan intressant är den ideologiskt motiverade dubbelmoralen i fråga om Lena Adelsohn Liljeroths syn på sponsring. Kulturministern har länge ivrat för sponsring som finansieringsform av kulturevenemang med hänvisning till att det fungerar utmärkt i idrottslivet, något som tidigare kunnat konstateras inte varit hållbart, exempelvis i ett försök av Teater Tribunalen att finansiera en uppsättning endast med pengar från sponsring. Adelsohn Liljeroth vill således ta bort sponsringen där den uppenbarligen fungerar bäst, i idrottssammanhang. Däremot vill hon införa den i sammanhang där den inte fungerar, således kultursammanhang.
Anledningen till kulturministerns obegripliga recept är att det hela går att motivera ideologiskt. Ju mindre pengar staten behöver lätta på kulturevenemang desto bättre är det, ju mindre attraktiv public service blir ju mer kan man gynna de privata aktörerna i TV-branschen och således kan man motivera nedskärningar i public service med hänvisning till tittarsiffror och därmed minska statens utgifter. Vad vi kan se är således ett skamlöst försök att ta kol på public service och offentligt finansierad kultur, ett försök som inte ens kulturministerns eget parti tycker verkar vettigt. Lena Adelsohn Liljeroth får bakläxa för att göra om och göra rätt, men rätt i borgerliga politiska sammanhang betyder sällan rätt för kulturlivet, kulturarbetarna eller public service.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar