Jag var först lite förvånad över vad jag skulle vilja kalla för de ”sandlådsfasoner” som Jamlti tagit till för att slippa Lars Vilks på sin utställning Udda och jämt. Jag tyckte att det var helt okej när konstnären Marianne Lindberg De Geer var i sin fulla rätt att lämna utställningsprojektet i protest mot att Vilks portades. Dock tror jag att denna fråga från kulturpolitikhorisont är betydligt mer komplex än så.
Marianne Lindberg De Geer och alla andra konstnärer som hoppat av Udda och jämt är i sin fulla rätt att göra så i protest mot att Vilks utestängs. Det är en självklarhet att en konstnär själv bestämmer i vilken miljö man vill figurera. Däremot tror jag att det är många som glömmer att Jamtli också är i sin fulla rätt att bestämma vilken utställning de själva vill ha. Om Jamtli bestämt sig för att Lars Vilks deltagande på det högerextrema mötet i USA om 10 dagar gör att de inte kan ställa sig bakom hans konstnärskap genom att visa det så bör det också ha rätten att neka Vilks en plats på utställningen.
Ett prallellfall till Vilks-diskussionen var den diskussion om Gotlands Allehandas kulturpolitik som uppkom när bandet metalbandet Avenir portades från festivalen Rockskallen på grund av att sångaren, Rickard Möller, är aktiv i Sverigedemokraterna. Först meddelades att det hela handlade om just att Möller var sverigedemokrat. Därefter ändrade sig Gotlands Allehanda och berättade att det hela handlade om säkerhetsskäl, något som inte var vad som angavs från början.
Ett annat liknande fall var när Umeå Jazzfestival bjöd in den kände antisemiten Gilad Atzmon att spela på festivalen. Efter starka protester från olika opinionsbildare och kulturjournalister så avblåstes det hela.
I samtliga tre fall ovan handlar det om två olika aspekter. Dels måste Rockskallen och Umeå Jazzfestival, liksom Jamtli, få bestämma själva vilken typ av festivaler eller utställningar de vill ha och vad dessa ska står för. Det är en självklarhet att det är problematiskt att bli hindrad att ställa ut konst eller spela musik på grund av att man, förtjänt eller oförtjänt, förknippas med rasistiska åsikter. Det är ett tveklöst hot mot den konstnärliga friheten och yttrandefriheten. Samtidigt står detta i konflikt med det faktum att alla arrangörer måste ha rätt att skapa ett arrangemang de själva känner att de kan stå bakom.
Vad som på något sätt binder ihop dessa fall är emellertid att vare sig Jamtli, Umeå Jazzfestival eller Rockskallen hade behövt bjuda in dessa aktörer om de inte själva ville. Detta är ett uppenbart tecken på klantighet och okunskap från samtliga arrangörers håll. Nu kanske dock utställningen på Jamtli kan räddas av konstnärerna Dror Feiler och Gunilla Sköld Feiler. Dessa har erbjudit sig att göra en egen utställning på temat ”räddaren i nöden”.
