Några medskick till den nya presstödsutredning som måste komma snarast

När man tillsätter en utredning av något som faktiskt är så pass viktigt som åtminstone jag menar att presstödet är anser jag att det är klart fördelaktigt om denna utredning fokuserar på centrala principer som på olika sätt bör uppmärksammas. När presstödsutredningen presenterades är min uppfattning att så tyvärr inte var fallet. Vad som redan innan utredningen presenterades stod klart var att utredningens ordförande Hans-Gunnar Axberger var oenig om många slutsatser som drogs i den utredning han själv lett. Å andra sidan låg huvudfokus i förhandsrapporteringen på trivialiteten huruvida en prenumererade dagstidning skulle anlända samtidigt som övrig post eller inte. Jag kan förstå att denna fråga i stor utsträckning intresserar utredningens vördade medarbetare som väcks på helgmorgonen av en allt för tidigt anländande Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet. Hur mycket jag än beklagar denna olägenhet är det svårt att se den som så mycket annat än hårklyveri. Vad som i sammanhanget möjligen kan anföras är väl att DN och SvD är morgontidningar, det innebär att de kommer på morgonen. Är detta förskräckligt finns en enkel lösning, köp kvällstidningar istället, men då måste man gå ut vilket vissa helgdagar är något man drar sig för. Så även jag. Samtidigt finns ännu en enkel lösning: läs tidningen på nätet. Detta tips för oss in på vad utredningen helt enkelt struntat i att behandla, nämligen digitala publiceringsformer. Detta är en bärande del av den kritik som utredningens ordförande Hans-Gunnar Axberger levererat i samband med utredningens offentliggörande.

Per Bill (M) kanske tycker att det viktigaste är att man inte behöver gå två gånger till brevlådan eller postfacket men personligen är jag böjd att hålla med Axberger om att det finns uppenbart viktigare aspekter på presstödet. Justeringen av stödet till storstadstidningarna är i mitt tycke väldigt märklig. Det självklara för mig är att en tidning med små ekonomiska resurser ska ha ett större stöd och inte tvärt om.

Axberger meddelar också att han är skeptisk till det enögda fokuset som funnits i utredningen på den tryckta upplagan. En tryckt upplaga är idag en väldigt liten del av en tidnings totala läsekrets. Redaktioner runt om i landet verkar ha insett detta. Tyvärr verkar denna insikt inte ha nått fram till presstödsutredningen vilket är både beklagligt och obegripligt. Det är inte svårt att instämma i det krav partikollegan Wiwi-Anne Johansson (V) ställer, ett omedelbart tillsättande av en ny presstödsutredning.

För att fortsätta dröja vid Axbergers i mångt och mycket berättigade kritik menar han att också att presstöd inte borde utgå till odemokratiska tidningar. Här syftar Axberger på Nationell Idag som utges av Nationaldemokraterna, Proletären som utges av Kommunistiska Partiet och Offensiv, organ för Rättvisepartiet Socialisterna. Personligen anser jag det svårt att dra dessa tidningar inför samma rättsskrank. Detta eftersom vare sig Offensiv eller Proletären framför något odemokratiskt eller kränkande budskap, detta är däremot fallet med Nationaldemokraternas tidning Nationell Idag. Jag menar att man måste göra skillnad på äpplen och päron härvidlag. Det är inte en fråga om antingen eller där man måste välja att ge presstöd till alla eller dra in det för samtliga berörda tidningar. Detta är en inställning som jag anser väldigt beklaglig. Troligtvis bygger den på bristande insikt i tidningarnas respektive profil och innehåll. Helene Pettersson (S) som är ledamot i presstödskommittén har däremot helt fel när hon menar att det strider mot yttrandefrihetsgrundlagen att dra in presstödet för någon av dessa tidningar. Det handlar om att uppfylla kriterierna för presstöd. Vill man slippa ge skattepengar till vissa publikationer ändrar man helt enkelt kriterierna och lägger in ett krav på att tidningen inte ska vara främlingsfientlig eller hetsa mot invandrare. Det är faktiskt så enkelt.

Till sist är jag besviken på presstödsutredningen i ännu ett hänseende. Det är väldigt tråkigt att man precis som jag menade gällande litteraturutredningen, vägrar att behandla frågan om ägarkoncentrationen i tidningsutgivarbranschen. Om vi tar Schibstedt som exempel äger de såväl Svenska Dagbladet som Aftonbladet och Metro. Frågan är då om det är rimligt att få lika högt utgivningsstöd som om man vore en liten aktör som bara äger en tidning. Ägarkoncentrationen är ett problem för yttrandefriheten eftersom den utövar en väldigt stor makt som kan vara problematisk för mångfalden. Jag hoppades att detta skulle vara en aspekt av presstödet som skulle behandlas i presstödsutredningen. Tyvärr skyggar presstödsutredningen precis som litteraturutredningen för detta problem.