Dags för krafttag mot volontärslaveriet i kultursektorn

De flesta som jobbat med kulturevenemang vet att det krävs ett stort mått av idealitet arbete. Vad som är problematiskt är att denna anda av idealitet lätt blir något som används av vinstdrivande stora arrangörer för att locka till gratisjobb. Musikfestivalerna har de senaste åren kantats av skandaler rörande volontärer. Det vittnas om slavliknande förhållanden. Gratisarbete i utbyte mot inträde, 12 timmars arbetspass, ersättningsskyldighet vid sjukdom. Inget skydd av försäkringar eller arbetslagstiftning. Slaveri 2.0. Man ska emellertid vara klar över att volontärarbete i kultursektorn inte bara sker inom musikområdet.

2010 menade regeringen att unga kulturarbetare måste ta sig i kragen och söka volontärplatser. Man menar att volontärarbete är ett sätt att göra sig ett namn för att sedan få fasta anställningar inom kultursektorn. Det finns inga bevis för att sambandet mellan jobba gratis och att få ett fast jobb. Däremot är det tydligt att gratisarbetet är satt i system i stora delar av kultursektorn.

Många av de som tvingas in i gratisarbete har gedigna utbildningar inom kultursektorn. Den borgerliga regeringens ambition bidrar till att nedvärdera kvalitativa yrkesutbildningar i sektorn. Vem väljer att utbilda sig till scenarbetare i framtiden när man i gengäld får 200.000 i studieskulder och en klapp på axeln som tack för 12 timmars oavlönat slit? Det viktigaste i dagens samhälle är att få ut människor i arbete, kultursektorn har arbetstillfällen men ingen som är villig att betala.

Lagrummet reglerar enbart förhållandena mellan arbetsgivare och arbetstagare. Givet situationen måste ett mål för vänstern att att förhållandet mellan en volontär och arbetsgivare blir likvärdigt med det förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare. Kulturen får inte vara ett undantagstillstånd där lagstiftningen och landvinningar arbetarrörelsen gjort är satta ur spel.

Volontärarbetet skapar också regelrätt lönedumpning i kultursektorn. Arrangörer och vinstdrivande bolag förväntar sig inte att kulturarbetare vill ha betalt för sitt arbete. Ju fler som jobbar gratis ju lägre blir oddsen för schyssta villkor inom kultursektorn.

Ett högt ställt mål för en modern syn på kultursektorn vore att så långt det är möjligt försöka skapa riktiga jobb. Med riktiga jobb menas anställningar där man får betalt för sitt arbete. Förutsättningen för en sådan utveckling är att samhället inser att kultur är något som angår oss alla och som vi alla måste vara beredda att betala för. Vi kan börja med att försöka etablera en sådan syn på kulturpolitik inom vänstern.