torsdag 13 oktober 2016

Konservativ litteratursyn orsakar kritiken mot Bob Dylan

Vi var nog inte allt för få som ropade "Äntligen" när årets Nobelpristagare i litteratur tillkännagavs av Svenska Alademien tidigare idag. Men alla var inte överlyckliga. Kritiken handlar främst om kulturformer. Årets pristagare, Bob Dylan, är väl snarare musiker än författare menar kritikerna. Jag vill redogöra för min kritik av detta resonemang.



Först till frågan om vad som är litteratur och vem som definierar vad litteratur är. Det finns ingen tydlig definition som är entydig i detta hänseende. Så enkelt är det. Låt oss då se vad Svenska Alademien har för uppdrag.  I Alfred Nobels testamente står att priset ska tilldelas den som under de senaste året gjort mänskligheten störst nytta genom sitt skrivande. Det står också att det inte ska fästas någon uppmärksamhet på pristagarens nationalitet. Ser ni nyckelmeningen här? "Genom att skriva". Huruvida kritikerna av Svenska Alademiens val hävdar att Dylan inte skrivit är lite oklart. Vad kritikerna avser är alltså egentligen formatet. Bob Dylan är ingen författare i den meningen att han skriver böcker. Däremot är Bob Dylan poet ich hans texter har samlats just så, som poesi i litterära utgåvor. Det brottsliga enligt kritikerna är således att Dylan haft fräckheten att tonsätta sin lyrik. 

De som ogillar Dylan gnäller ofta över att de anser att han sjunger illa och spelar dåligt men har bra texter. De har tidigare hellre titulerat honom poet än musiker. Nu är det tvärt om. Nu är Bob Dylan mer musiker än poet. Konstformernas förvirring är hans brott skulle man kunma säga. Men han är ju tack och lov inte ensam inom denna brottskategori. Bland dem finns även Jim Morrison, Leonard Cohen, Cornelis Vreeswijk och andra storheter.

Man kan också fundera över hur vi kan tillgodogöra oss litteratur. Måste vi verkligen läsa med våra ögon? Sedan ljudboken slog igenom har allt fler börjat läsa med sina öron. Det har inneburit att folk som aldrig läser plötsligt gör det. Men kanske inte i vissa kulturjournalisters ögon? Låt oss ta ett exempel: en författare skriver en roman men den ges endast ut som ljudbok. Det vill säga, den går endast att läsa med öronen, inte med ögonen. Med dessa kritikers litteratursyn, kan detta då alls betraktas som en roman? Det skulle bli ett märkligt resonemang som ledde fram till en sådan slutsats även om jag gärna, av rent intresse skulle ta del av det.

Jag älskar kulturbråk, det är nästan alltid lika uppfriskande. Tyvärr kommer kritiken i detta fall från människor som i detta sammanhang framstår som intellektuella krymplingar. Litteratur är vad vi gör den till och uppfattar den som. Och den som tror att litteratur enbart går att identifiera i bokens form är hopplöst omsprungen av tiden. Samma tid, för övrigt, som gjort Bob Dylan till en av vår tids stora lyriker. 

Jag vill gratulera Svenska Alademien till ett utmärkt val genom att citera Bob Dylans tidlösa strof, som kanske dessvärre stämmer bättre in i vår tid än någonsin tidigare. 
Like Judas of old
You lie and deceive
A world war can be won
You want me to believe
But I see through your eyes
And I see through your brain
Like I see through the water
That runs down my drain.

från Masters of war 1963

Bilden: Lånad från Aftonbladet. Värt attnotera är att även SVT tycks tro att det är en oskriven lag att litteratur enbart finns i böcker. 


2 kommentarer:

  1. Ja äntligen väljer dom en person som berört och beror så många människor
    Bra val av nobelkommitten

    SvaraRadera
  2. Ja äntligen väljer dom en person som berört och beror så många människor
    Bra val av nobelkommitten

    SvaraRadera