Den 5:e oktober lämnade de sverigedemokratiska riksdagsledamöterna Aron Emilsson, Angelika Bengtsson, Sara-Lena Bjälkö och Cassandra Sundin en motion (2016/17 2208) till Sveriges riksdag som rörde kulturpolitik. Närmare bestämt handlade det om biblioteken. Det är en synnerligen intressant läsning. De två inledande styckena handlar tragikomiskt nog om arkitekturen på Stockholms stadsbibliotek. Det tar en god stund för Sverigedemokraterna att komma fram till pudelns kärna.
Självklart handlar det om invandring. Eller rättare sagt om bibliotekens uppgifter och funktion. Enligt bibliotekslagen så åligger det biblioteken att särskilt prioritera personer som tillhör minoritetsspråken (det vill säga finska, meänkieli, jiddisch, romani chi eller samiska), funktionsnedsatta och personer med annat modersmål än svenska. Det är naturligtvis inte de personer med funktionsnedsättning eller som talar något av Sveriges minoritetsspråk som Sverigedemokraterna vill att biblioteken ska bortprioritera. Nej, det handlar naturligtvis om dem som har et annat modersmål än svenska. Vidare föreslår Sverigedemokraterna ett nationellt lånekortssystem och till sist föreslår Sverigedemokraterna att möjligheten att låna böcker på biblioteken bara ska finnas för personer med svenskt medborgarskap.
Om vi börjar med det sista, så finns det en orsak till att det inte finns ett nationellt lånekortssystem i Sverige, nämligen vår, tack och lov, stränga lagstiftning kring bibliotekssekretess. Sekretessen är till för att skydda låntagaren från statliga övergrepp och ingrepp på den personliga integriteten. Det finns en miljard goda orsaker till att ha en sträng bibliotekssekretess. Det skulle kanske inte vara en katastrof att införa ett nationellt lånekortssystem likt det exempel som Sverigedemokraterna lyfter från Norge som införde ett sådant system 2005, det beror helt på hur ett sådant system utformas. Däremot är det av största vikt att ett sådant system inte på något sätt riskerar att äventyra bibliotekssekretessen. Det finns många frågetecken kring frågan om ett nationellt system för lånekort som behöver utredas ordentligt innan man förespråkar en sådan linje.
Till den större frågan. Sverigedemokraterna menar att bibliotekens uppgift att tillhandahålla litteratur för personer med annat modersmål än svenska är en övermäktig uppgift. De menar helt enkelt att det är för dyrt. Det är fint av dem att tänka på bibliotekens personal och budgetar. Detta speglar i praktiken den syn på invandring som Sverigedemokraterna företräder. För det första vill man egentligen slippa ta emot flyktingar till Sverige och för det andra att om Sverige ändå tar emot flyktingar bör det inte få kosta något.
I en sak kan Sverigedemokraterna ha rätt, det hade varit en övermäktig uppgift för många bibliotek att tillhandahålla all litteratur på andra språk än svenska. Vad de uppenbarligen har missat är möjligheten till fjärrlån. Bibliotek har redan idag möjlighet att fjärrlåna böcker från andra bibliotek och på så vis behöver man inte ha böcker på alla språk i sin befintliga samling. Det är skillnad på att tillhandahålla litteratur och att kräva att ett enskilt bibliotek måste ha den i sitt bestånd. Sverigedemokraterna menar också att man bör göra undantag för att tillhandahålla litteratur på andra språk än svenska i utbildningssyfte.
Och så den kanske allra största frågan i Sverigedemokraternas motion. Det handlar alltså om att det inte ska vara möjligt för personer som saknar svenskt medborgarskap att låna böcker på våra bibliotek. Som det ser ut idag så krävs det en giltig ID-handling för att få låna böcker på bibliotek. Dock finns det regionala undantag. Jag var själv den som skrev motionen om att ta bort kravet på giltig ID-handling för att få lånekort i Sollentuna. Liknande system finns även i bland annat Malmö och Stockholm stad. Möjligheten att införa sådan undantag finns och det står alla bibliotek fritt att även själva anta sådana riktlinjer. En skitfråga kan man tycka. Men tillgången till datorer, tidningar och böcker kan betyda oerhört mycket. Dessutom har efterfrågan på detta visat sig vara väldigt stor. Det Sverigedemokraterna vill är alltså att omöjliggöra denna typ av lokala regelverk som möjliggör även för papperslösa att låna böcker på biblioteken. Detta är i praktiken inget annat en än småsint och i grunden rasistisk idé, framförallt så Sverigedemokraterna själva motiverar sitt förslag såhär: Det har under det senaste året återkommande rapporterats om oroligheter på bibliotek runtom i landet. Dessa bibliotek upplevs inte längre vara en trygg miljö för studier och inhämtning av kunskap. Vad Sverigedemokraterna gör här är alltså att sätta oroligheter på biblioteken i samband med invandring när det kanske snarare handlar om att det i vissa stadsdelar inte finns några ställen för ungdomar att mötas och att biblioteken då kan bli ett substitut för en ungdomsgård, vilket naturligtvis inte är lyckat men likväl bara ett symtom på ett annat problem.
Vårt land ställs inför utmaningar när vi tar emot människor i behov av skydd. Bland dessa utmaningar finns den stora utmaningen i att lära de nyanlända att tala och skriva på svenska. I denna inlärningsprocess är biblioteken, både i undervisningssyfte och som rent nöje, en stor tillgång och en viktig komponent i integrationsarbetet. Biblioteken är ett fantastiskt rum för kunskapsinhämtning oavsett i vilket syfte den sker och det är också en fantastisk mötesplats för människor med olika erfarenheter, ursprung och livsvillkor. Vad Sverigedemokraterna föreslår är helt enkelt att denna möjlighet till möten och kunskap ska fråntas dem som saknar svenskt medborgarskap. Det är rent ut sagt en vidrig politisk idé.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar