Konstnärsnämnden - sagan om riddarna som blev fega fjantar

Det var en gång tre riddare. De stod upp mot de Elaka som sa att man inte fick skriva, säga, måla eller framföra vad man ville. En dag kom De vise till riddarna. De vise berättade för riddarna att de inte längre skulle stå upp mot de Elaka där det verkligen behövdes. Riddarna lydde De vise. Resultatet blev att riddarna förvandlades från riddare till fega fjantar. De vise var nästan lika nöjd som de Elaka med resultatet.

Ungefär såhär skulle man kunna skriva sagan om Konstnärsnämndens beslut att inte stödja konstprojekt i regioner och områden som Utrikesdepartementet avråder från reser till. Beslutet reducerar riddarna o Konstnärsnämnden till fega fjantar som inte inser vikten av en aktiv och närgången kulturgärning i de områden där de kanske behövs som mest. Beslutet tyder på en feg inställning inte bara till konst och kultur utan också till konfrontation med andra delar av den svenska statsapparaten. Att en bra dokumentärfilm kan slå hårdare mot missförhållanden än tusen tysta diplomater, att en sång kan ge det hopp som behövs i nöden eller att barns glädje över att få spela teater kan vara det som räddar dem undan att värvas som barnsoldater är ointressant för de fega fjantarna i Konstnärsnämnden.

Är det som Lars Olof Gustafson, samordnare av bidrag och stipendier på Konstnärsnämnden, säger, att det skulle vara "underligt" om Konstnärsnämnden finansierade resor som UD avråder från? Nej, det vore just den typen av prioritering som kulturpolitiken och konstpolitiken finns till för att göra. Det är högst lämpligt att Konstnärsnämnden fortsätter med detta viktiga arbete.

Ser man det i ett större perspektiv kan kulturpolitik naturligas också vara utrikespolitik och tvärt om. Men kulturpolitik dom viker sig platt för utrikespolitiska ställningstaganden är inte en kulturpolitik att räkna med när det blåser. I och med att, vilket naturligtvis har även negativa konsekvenser, kulturministern även fått ansvaret för demokratifrågorna har man gjort det ännu tydligare att det finns ett klart samband mellan att sprida kultur och demokrati. Det är därför uppenbart att detta beslut från Konstnärsnämnden faktiskt inte är något annat än en demokratifara.

Så snälla Konstnärsnämnden, bli riddare igen.