Angående begreppet "kulturarbetare"

Inom vänstern hör jag allt oftare röster som menar att man inte bör använda ordet kulturarbetare om människor som arbetar med olika typer av kultur, exempelvis som skådespelare, musiker, författare eller konstnärer. Anledningen som ofta ges är dels att begreppet skulle vara sprunget ur DDR:s kulturpolitik och kulturpolitiska linje där kulturarbetarna ansågs vara statstjänstemän. Huruvida de historiska detaljerna är korrekta eller inte kan jag ärligt talat inte uttala mig om. Däremot finns det också de som menar att man bör ha en mer specificerad benämning för olika yrkeskategorier inom skrået. Vidare finns de som menar att kulturarbetare som begrepp snarast är felaktigt eftersom kultur och kreativt skapande inte kan anses vara ett riktigt arbete. Till sist finns de som menar att man, om man använder termen kulturarbetare döljer klassfrågan, således arbetsköpar- arbetstagarperspektivet.

Eftersom jag, vilket ni som läser denna blogg redan lär ha märkt, använder mig av termen så vill jag i en liten kort text förklara varför. Detta gör jag genom att bemöta de ovanstående resonemangen kring varför termen skulle vara felaktig eller dysfunktionell.

Till att börja med har vi alltså de som anser att historiska preferenser räcker för att avfärda termen kulturarbetare helt och hållet. Egentligen förstår jag själva tanken däremot förstår jag inte riktigt varför termen skulle behöva vara felaktig på grund av en kultursyn som inte existerar i Sverige idag. Det är ju snarast så att kulturarbetare under den borgerliga regeringen blivit mer distanserade från staten än någon annan yrkesgrupp jag kan komma att tänka på. Visst kan man diskutera ett ords betydelse. Men när vissa vänsterkamrater kallar sig kommunister och samtidigt hävdar att man inte kan säga kulturarbetare för att det har en negativ klang tycker jag att man får ta sig en liten funderare.

När det gäller de som menar att man bör dela upp begreppet kulturarbetare i fler olika yrkeskategorier tycker jag är fel ute. Kulturarbetare har olika typer av kulturskapande professioner, det är sant, men så är fallet även bland kommunalarbetarna, industriarbetarna, lagerarbetarna, hantverkarna och så vidare, ikväll kategoriseras dessa som grupper med en gemensam benämning, ofta tillhör de samma fackförbund. Varför? Eftersom de ofta har gemensamma intressen, problem och situation. Samma sak gäller för kulturarbetarna. Att skapa en större gemenskapskänsla bland kulturarbetare är snarare extremt viktigt, en starkare kollektivistisk anda är av nöden för att ta tillvara gemensamma intressen och ta gemensamma fighter i större utsträckning än vad som görs idag. Kulturarbetarna är en svårmobiliserad grupp som snarast behöver få klumpas ihop än särskiljas och plockas strå för strå.

När man inte anser att det är ett riktigt arbete att producera det som andra människor konsumerar så bör man också ta sig en tankeställare. Det är en intressant tanke att de som arbetar inom livsmedelsindustrin inte skulle ha riktiga arbeten därför att de producerar sådant som andra konsumerar. Det är helt enkelt så att kulturproduktion precis som annan produktion helt enkelt är sådant som andra konsumerar. Jag är nyfiken på vad som händer om vi ruckar på den analysen. Vidare kan man tycka att det är intressant att det inte skulle vara ett riktigt jobb så länge man inte står vid ett löpande band, för då har en ganska liten minoritet av svenska folket jobb. Till sist finns de som anser att om man har ett jobb som bygger på en hobby av något slag är det inte att betrakta som ett jobb. Då är frågan om exempelvis vårdpersonal eller lärare, som (förhoppningsvis) har jobb de tycker är meningsfulla, roliga och viktiga, har jobb.

Till sist och kanske mest intressant finns de som hävdar att kulturarbetare är en felaktig term eftersom de inte tillhör arbetarklassen. Det är visserligen en fråga om hur man definierar arbetarklassen utifrån sina politiska brillor och grillor men samtidigt bör man vara medveten om tre saker:
- En kulturarbetare säljer sitt arbete som därmed konsumeras av någon annan. Här kan man visserligen hävda att de är herrar över den egna produkten men samtidigt måste man förstå att detta inte riktigt stämmer med verkligheten. Gällande exempelvis författare så är det ju faktiskt så att de kontrakteras av ett förlag. Samtidigt är frågan inte lätt. Ofta kan man dock se det som att det finns en eller flera principaler någonstans i bakgrunden som i praktiken är de som finansierar och konsumerar det skapade.
- Självklart handlar klasstillhörighet inte endast om hur jävliga arbetsförhållanden man har, då skulle kulturarbetare ofta befinna sig någonstans strax under den medelavlönade arbetarklassen. Klass handlar om vilken roll man har i produktionen. Detta komplicerar självklart frågan något för kulturarbetarskrået. Sällan finns kulturarbetare som har fasta anställningar eller engagemang. Däremot har kulturarbetare ofta andra yrken utöver att de är kulturarbetare och här talar vi således om ett dubbelarbete som ofta kan härledas till exempelvis vårdsvängen eller liknande. Dock hör detta naturligtvis inte ihop med deras roll som kulturarbetare utan är något de gör för att i tider när kulturskapandet av någon anledning går dåligt ändå ha mat på bordet och kunna betala sin hyra.
- Jag anser också att kulturarbetartermen egentligen inte nödvändigtvis måste härledas till klassbegreppet om man inte vill. I stränga termer är de då någon typ av intellektuellt mellanskikt. Däremot är det självklart att termen inte behöver vara knuten till att anspela på deras roll i produktionen utan snarare på att beskriva yrkesgruppen som ett kollektivt skrå.

I väntan på att någon ska mynta ett bättre begrepp för vad kulturproducerande människor ägnar sig åt väljer jag att hålla mig till termen kulturarbetare.